Första veckan på den nya utbildningen är avklarad. Det har mest varit en introduktionsvecka förutom i fredags då vi hade föreläsning. En hel dag med debet och kredit och företagsformer och redovisning och för första gången på väldigt länge så var jag inte slutkörd när vi var klara. Kanske jag skulle ha valt ekonomi från början, för 10 år sen? Men jag vet inte om det skulle gjort någon skillnad eftersom mitt liv har varit som det har varit under de senast 10 år sen. Det är exakt 10 år sen jag skrev in mig på universitetet för första gången, det sägs att studietiden är den bästa tiden i ens liv men för mig har det varit den värsta tiden hittills i mitt liv... tyvärr (och mitt liv har verkligen inte varit en räkmacka).
Det behövs verkligen tas upp hur det kan vara att studera, de gånger det inte går bra menar jag. Som student har man inget socialt skydd i samhället. Om man bli långtidssjuk så kanske man har ersättning resten av terminen men sen är det stopp (och försök att komma ikapp med studierna efter en längre sjukdom), blir man arbetslös efter studierna så får man knappt någon ersättning för om man hade a-kassepoäng innan man började sin utbildning så gissa hur mycket det är värt efter 5 år, för att inte tala om SGI:n när man är klar (om den ens finns kvar). De som har turen att ha valt en utbildning som faktiskt ger ett bra jobb efter studierna behöver inte oroa sig, men alla andra då? 5 år med dålig mat, heltid på skolan + att man måste jobba så mycket man kan för att kunna betala för sig (studielitteratur är DYRT). De som får barn under studietiden får tydligen en urusel föräldrapenning. Studentboende är vissa år omöjligt att få tag på och i många fall är det väldigt dyrt. När jag bodde i studentlägenhet så kostade mitt rum med pentry 3300 kr och då ingick el och en jättedålig internetuppkoppling. Det var innan studentrabatten på SL så busskort tillkom och kostnaderna och kurlitteratur får man räkna med 1000 kr i månaden i genomsnitt sen har man ju försäkringar, telefon och tv att betala, jag var dessutom sjuk så jag behövde betala läkare och mediciner, lite kläder vill man ju kanske ha ibland och hygienartiklar, tvättmedel, toapapper. Sen var mina 7000 kr slut.
Vänta... har jag inte glömt något? Jo, mat. Ibland var det liksom mat eller kurslitteratur som var valet för den månaden (jag hade inte möjlighet att jobba extra). Jag kan inte kräva av mig själv att det skulle ha fungerat under de förutsättningarna men ibland känner jag en stor sorg över 10 förlorade år samt en massa förlorade pengar i studieskulder... för vad?
Nu är det mesta löst för ett år framöver, med privata medel. Nu kan jag koncentrera mig på studierna. Nu går jag en utbildning som ger goda chanser till ett jobb som jag vet att jag kommer att trivas på. Sen får jag försöka laga skadan som blev under de 10 år som varit lite i taget (både kroppligt, ekonomiskt och i mina studier). För jag ska ta min universitetsexamen också!
Nej, nu blir det kaffe, städa och sen ska jag titta till Harry (mammas katt). Sen ska jag leta fram mitt gamla winkonto och se om jag kan installera det på den här datorn och sen blir det till att nöta debet och kredit =)
