Mitt behov av vila är enormt men ändå så kan jag inte koppla av. Jag tror det har en hel del att göra med att jag nu när jag vet vad jag ska göra i 2 år framöver och jag inte behöver oroa mig så bearbetar jag allt som varit fram tills nu. Det är som om mitt medvetande går tillbaka flera år i tiden, jag drömmer om saker och människor som jag inte haft med att göra på väldigt länge. Mina gamla nojjor kommer och går som om de vore ändlösa repriser av Bonde söker fru eller nåt sånt. Hur länge det ska vara så här har jag ingen aning om, det finns mycket att bearbeta här. Jag får försöka se den här bloggen som lite av en terapeutisk sysselsättning.
Idag blev ju inte heller som planerat, mitt huvud var näst intill parlyserat på morgonen och det enda var att lägga sig och vila när jag druckit kaffe, tagit mediciner och läst lite i en bok (inte kurslitteratur). Jag läser alltid böcker om eller av personer som går genom psykisk ohälsa när jag har mina perioder av nedstämdhet, jag tror att även det fungerar som någon sorts terapi. Jag känner att det finns fler där ute. Även om de inte har min diagnos (det är väldigt lite aspergare som skriver bloggar och böcker har jag märkt) så känner jag igen deras turer med läkare, sjukvård, psykiatri, väntetider, förståsigpåare som egentligen inte fattar någonting, nojjor, trötthet och panik. Jag är övertygad om att relationen mellan läkare och patient gör patienterna sjukare. Varför jag tror detta ska jag inte skriva om nu, senare när jag är lite stabilare och har lite mer ork att analysera.
Nu ska jag återgå till min halvdvala medan jag frostar ur frysfacket i kylen och städar lägenheten. Jag borde plugga men det går inte när jag mår dåligt av att öppna ögonen och se att det är ostädat.
Grannens bebis skriker jämt och i morse så tror jag att grannarna på andra sidan grälade, det lät ungefär som om de stod i lägenheten, jag kunde nästan höra alla orden som de sa. Därför vill jag vara vaken när grannarna sover. Jag orkar inte med deras ljud just nu. Kanske det var därför morgonen blev som den blev.
Kanske skriver mer sen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar