Kommer inte på någon rubrik idag

Jag fick in tentan fullständig, med bokslut och allt men balansen diffade på 2000 kr (förmodligen någon moms som låg fel på någon av konteringarna). Trött som satan blev jag efter det där nattpasset, man är inte 20 längre...

Idag krampade magen så jag var tvungen att gå hem en timme tidigare från skolan, medicinerna hjälpte inte. Ont som bara den, 6 av 10 ungefär, jag tog mig hem i alla fall. Sen somnade jag med tensen på magen, tog en kramplösande som doktorn egentligen inte vill att jag ska ta men jag kunde knappt stå upp även efter jag vilat. Undrar varför det blev så här. Ska testa med den där medicinen som jag tog efter jag vilat nästa gång för det gick bort helt efter jag tagit den. Kanske jag behöver både den och den jag tar i vanliga fall för jag har inte haft så här under tiden då jag tog båda. Hmm... Men jag är så less på doktorn nu så jag orkar inte ringa och prata med henne. Vi får se vad som blir framöver, jag måste ju prata med henne snart ändå men jag kan ju dra ut på tiden lite. Nu ska jag äta lite och sen blir det misosoppa och prottepulver i skolan imorgon för jag vill inte behöva gå hem imorgon också för då har vi genomgång inför en tenta.

Jaha... då tror jag att maten är klar...

Btw... Vilket liv det blir när kungabarnen gör sina förlovningsfilmer. Folk har verkligen inget liv. Låt dem vara, det är väl jättefint att de är kära och ska gifta sig. Hoppas det blir ett bra äktenskap för Madde och Chris. Och Madde var jättevacker i filmen, hon blir säkert lika vacker i bröllopsklänning som Victoria.
Romantiskt kungabröllop...  Can't wait :)

Nattplugg

Nattplugg är ingen höjdare. Visst är det skönt när det är tyst i huset men om man ska ha lektioner dagen efter så är det bra att sova på natten. Jag vet att jag har kommit efter för att jag haft såna problem med ryggen och nacken och då får man göra det man kan av situationen. Jag kommer att lämna in tentan halvfärdig med en lapp om att jag inte fått ordning på hur man avslutar konton och för över dem till resultat- och balansräkningen och det stämmer i och för sig men om jag hade haft mer tid så hade jag kunnat få till det. Huvudsaken är att jag lämnar in konteringarna och huvudboken.

Jag kommer däcka när jag kommer hem imorgon. Sen blir det till att jobba ikapp så jag slipper de här nattpassen för jag klarar inte av dem längre. Jag är inte 20 år längre, jag behöver sova på nätterna.

Nej, nu ska jag fortsätta. Kanske jag hinner slumra någon timme till innan jag ska gå till skolan, jag sov faktiskt 1 1/2 timme mellan halv 2 och 3 ungefär...

Mer från Sisters - Alice...

Alice in her party dressShe thanks you kindly so sereneShe needs you like she needs her tranqsTo tell her that the world is clean

Read more: SISTERS OF MERCY - ALICE LYRICS 

Dålig morgon

Mitt behov av vila är enormt men ändå så kan jag inte koppla av. Jag tror det har en hel del att göra med att jag nu när jag vet vad jag ska göra i 2 år framöver och jag inte behöver oroa mig så bearbetar jag allt som varit fram tills nu. Det är som om mitt medvetande går tillbaka flera år i tiden, jag drömmer om saker och människor som jag inte haft med att göra på väldigt länge. Mina gamla nojjor kommer och går som om de vore ändlösa repriser av Bonde söker fru eller nåt sånt. Hur länge det ska vara så här har jag ingen aning om, det finns mycket att bearbeta här. Jag får försöka se den här bloggen som lite av en terapeutisk sysselsättning.

Idag blev ju inte heller som planerat, mitt huvud var näst intill parlyserat på morgonen och det enda var att lägga sig och vila när jag druckit kaffe, tagit mediciner och läst lite i en bok (inte kurslitteratur). Jag läser alltid böcker om eller av personer som går genom psykisk ohälsa när jag har mina perioder av nedstämdhet, jag tror att även det fungerar som någon sorts terapi. Jag känner att det finns fler där ute. Även om de inte har min diagnos (det är väldigt lite aspergare som skriver bloggar och böcker har jag märkt) så känner jag igen deras turer med läkare, sjukvård, psykiatri, väntetider, förståsigpåare som egentligen inte fattar någonting, nojjor, trötthet och panik. Jag är övertygad om att relationen mellan läkare och patient gör patienterna sjukare. Varför jag tror detta ska jag inte skriva om nu, senare när jag är lite stabilare och har lite mer ork att analysera.

Nu ska jag återgå till min halvdvala medan jag frostar ur frysfacket i kylen och städar lägenheten. Jag borde plugga men det går inte när jag mår dåligt av att öppna ögonen och se att det är ostädat.

Grannens bebis skriker jämt och i morse så tror jag att grannarna på andra sidan grälade, det lät ungefär som om de stod i lägenheten, jag kunde nästan höra alla orden som de sa. Därför vill jag vara vaken när grannarna sover. Jag orkar inte med deras ljud just nu. Kanske det var därför morgonen blev som den blev.

Kanske skriver mer sen...

Hjärnan på högvarv

Trötta jag som skulle göra en massa idag och sen gå och lägga mig tidigt. Det blev som det blev med det. Jag har svårt att ställa om dygnet. Jag behöver vara vaken när alla andra i huset sover och det har hittills varit främst vid den här tiden ungefär men eftersom jag går upp klockan 6 på morgonen under vardagarna nu så kan jag inte vara uppe så här sent. Jag ska se om jag kan gå upp ännu lite tidigare. Varför jag behöver göra så här är att jag bor i en lägenhet och man hör grannarna när de är vakna och jag med min förstärkta perception behöver få ha det lite tyst någon timme under dygnet. Man få liksom göra det man kan av situationen.

Jag tittade på Twilight nu ikväll och det gick inte utan att skratta efter att jag såg Vampyrer suger i måndags. Vissa saker var så roliga. Det är praktiskt när man kan se samma filmer hur många gånger som helst, man behöver inte köpa nya så ofta :)

Mitt huvud går på högvarv efter den här veckan som varit. Min krasch i måndags har haft lite efterverkningar under hela veckan och jag har varit jättetrött. Massa dividerande med läkare, jag tycks aldrig bli kvitt dem (får nog dras med dem resten av mitt liv är jag rädd). Tänk om alla var som sköterskan igår, jag hoppas att de är rädd om henne där hon jobbar.

Nu måste jag nog gå och lägga mig så jag kommer upp i tid imorgon. Jag får ont i magen bara av att tänka på att det kommer en ny dag imorgon men vad ska man göra. Jag skulle behöva få vara ledig på riktigt, utan att vara sjuk eller opererad. En riktig semester så jag kunde koppla bort allt och bara läsa och gå i skogen och promenera inne i stan. Åka runt med SL-kortet och vara turist i den stan jag bor i. Man kommer långt med ett SL-kort. Jag vill åka till Helsingfors också, det var länge sen nu.

Om kroppen kunde fungera någorlunda så jag kunde träna för då lugnar huvudet ner sig.

Bästa låten med Sisters of Mercy:



Alice pressed against the wallSo she can see the doorIn case the laughing strangers crawlAnd crush the petals on the floor

Read more: SISTERS OF MERCY - ALICE LYRICS 

Jag är inte konstig, jag har datorhjärna

Idag var jag till röntgen för att ta bilder av min rygg och nacke. Jag bad inte om att få köpa bilderna den här gången för till slut kommer man till en punkt när det inte är roligt längre, inte ens för en osteologiutbildad smånördig 30+ hårdrockare. Det var roligt att plåta handen och visa upp utskriften för osteologikursarna, det var roligt att få se hur mina fötter såg ut och samtidigt få se hur en läkt fraktur och en fraktur som höll på att läka ser ut. Men nu handlar det om ryggen och nacken och det är betydligt mer obehagligt att fundera på om det kan vara något fel där. Det var många bilder som togs och jag fick gott om tid att fundera över vad de kanske kommer eller inte kommer att se på de här bilderna nu när jag äntligen fått början till en utredning av ryggen. Tack och lov för den fantastiska röntgensköterskan. De som har haft en del med sjukvårdspersonal att göra känner igen när jag säger "snälla händer". Hon hade snälla händer, sköterskan idag. Det gjorde det hela mycket lättare.

Sen har jag tagit ett steg vidare i att reda ut mitt röriga huvud så som det är, mitt. Jag tycker inte om när man tycker så synd om personer inom autismspektrat. Det är ingen sjukdom. Jag lider inte om jag får vara den jag är, det är när jag måste modellera om mig själv för att försöka passa där jag aldrig kommer att passa som jag mår dåligt. Jag ser min hjärna som en välsignelse. Om ni visste hur jag upplever saker så skulle ni förstå vad jag menar. Visst, jag testas till bristningsgränsen när jag åker tunnelbana men så har det ju alltid varit, jag vet inte om något annat och jag hanterar det. Om någon kunde uppleva det jag upplever under en klar natt med fullmåne, under en operaföreställning, när jag får dra handen över utsökt textil och studera dess struktur, när jag känner värmen från en häst med dess päls och mule som buffar mig i ansiktet och jag känner hästens sinnesstämning i kroppen. Det är det jag menar med välsignelse. Jag skulle aldrig välja bort det, aldrig någonsin. Om jag så blir sedd som konstig i hela mitt liv så håller jag ändå trumfen på handen och NT:s vet inte ens om det.

    

Den här skulle jag vilja ha.
Den finns här: http://www.cafepress.com/expressivemind.458543297
Man kan inte träffa mer rätt än så.
Datorhjärna. Jag kanske ska sluta säga att jag har asperger och börja säga att jag har datorhjärna :)

Tack tv11!

Nästan som om det stod skrivet i stjärnorna vilken skitdag jag har. Kvällens film på Tv11 är parodi på Twilight, Vampyrer suger. Tack! Jag skrattar igen :)

Lite benzo senare...

Fullproppad med benzo. Min livlina i tillvaron, boendestödet, har varit här. Nu ska jag inte göra så mycket mer idag. Jag har fått ganska mycket gjort ändå trots mitt krisande tillstånd. Jag har prickat av hälften av de praktikkontakter jag ska redovisa till skolan på torsdag och jag har pluggat så jag är nästan ikapp med det som jag missat på grund av nacken och allmänt strul. Egentligen så är det inte så konstigt att jag kraschar emellanåt.

Jag måste leta upp en sak på URplay, det var något seminarium eller forum som gick för någon vecka sen. Det var en man som sa så mycket bra saker, det handlade egentligen om fattigdom i afrikanska länder. Han sa att man ska inte definiera sig efter hur andra definierar en och inte heller efter hur man har haft det utan man ska definiera sig efter vad man tänker göra med sin framtid. Många faller men det som spelar roll är hur man reser sig upp igen. Jag måste ta reda på vem han var.

Kris

Mitt huvud värker, det känns som om marken under mina fötter är på väg att rämna och ingen kan göra något annat än att titta på när jag faller ner i en avgrund. Jag kan inte säga något för ingen förstår riktigt vad jag menar. Jag har inte ork att göra detta längre. Mitt liv består av att vänta, vänta på de som aldrig ringer, de som tror att man bara krisar på kontorstid, de som tror att jag alltid finns tillgänglig på kontorstid. Mitt liv räcker inte och ingen bryr sig. INGEN! För alla jobbar bara kontorstid och vad som händer efter kontorstid finns inte. Jag orkar inte, jag vill inte, jag kan inte... Jag försöker bygga om mitt liv så att det ska gå att leva men eftersom de som ska hjälpa mig att klara av mitt liv om man har tur bara finns tillgängliga på kontorstid så är jag i princip lämnad åt mitt öde. Varför ramlar jag alltid mellan alla stolar som finns i denna skitvärld? Jag hatar det! Jag straffas för att jag försöker rädda mig själv, jag straffas genom att bli utestängd från de så kallade hjälpande insatserna, jag blir slängd tillbaka ner i havet. Vi kan bara rädda dig på kontorstid, kanske... vi har mycket att göra nu. Ok, men jag är 2 sekunder från att slå huvudet i väggen vad ska jag göra...  Ring imorgon... våra öppettider är slut. Slut... stängt...