Mitt i livets avträde hittar man alltid någonting att roa sig med. Så länge man kan skratta så är man i relativt gott skick. Den dagen humorn dör så dör själen. Kan man skratta åt skiten så har man fortfarande en chans att ta sig ur den för det är svårare att skratta när man står upp i öronen i skit än vad det är att i panik kravla bort och låtsas som om man inte fanns. Och om man har styrkan att skratta i det läget så har man styrkan att ta sig till ett bättre ställe.
Så som kanske märks så tänker jag ändra temat på den här bloggen. Det beror enbart på att jag själv tänker ändra mitt synsätt på livet och på min del av det livets avträde där vi alla någongång i livet står.
Det är sant att när det är som mörkast så lyser stjärnorna som starkast. Stjärnorna har guidat människor i alla tider. I mitt avträde lyser stjärnorna och en dag ska jag hitta den rätta vägen. Tills dess ska jag skratta, för jag skrattar hellre i skiten än gråter i den. Men allra helst vill jag skratta hela vägen till banken, jag ska bara komma på vilket skratt som leder dit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar