Ingen lön än, ingen rast, ingen ro...

Har jag fått någon lön för de där arbetspassen i våras då? Svar: NEJ. Jag blir så less. Hur svårt kan det vara egentligen? Det fulaste är ju att de hela tiden säger att lönen kommer, lönen kommer, lönen skulle ha betalats ut för länge sen... osv. osv... De vet ju att de gör fel och de skiter fullständigt i det. "Oj, har du inte fått den än? Vad konstigt. Hoppas att det löser sig med lönen". Lite spännande är det ju att få ett sånt konkret exempel på arbetsrätt eftersom det är det som vi har börjat med i utbildningen. Nu sitter jag och väntar på att facket ska ringa tillbaka till mig så att jag kan be dem att gå in och ta över det här. Det betyder att jag förmodligen kommer att få vänta ännu längre på att få mina pengar men det är ju bättre än att inte få dem alls. Jag har stor lust att basunera ut min arbetsgivares namn för allmänheten men det tänker jag inte göra, jag är den bättre parten av detta och jag är lojal mot min arbetsgivare genom att inte låta obehöriga veta få veta deras namn. Obehöriga har inte med detta att göra. Men jag måste avreagera mig någonstans så jag gör det här, genom att använda väldigt allmänna termer.

Min telefon som jag lämnade in för lagning tycks också ha tagit sig ut på en egen tur, jag fick meddelande om att den lämnat verkstan i måndags men den har tydligen inte kommit fram till butiken så jag kan hämta ut den. Sist jag lämnade in den kunde jag hämta ut den dagen efter den lämnade verkstan. Fungerar ingenting nu eller?

Och på måndag ska jag säga till handikappcentrum på universitetet vad jag egentligen tycker om deras verksamhet, det är inte något bra betyg kan jag säga. Jag förstår inte, jag har aldrig haft svårt att göra mig förstådd. Jag är uppväxt i ett hem där man diskuterat och pratat med varandra hela tiden. Min mamma är högutbildad och har varit väldigt noga med att lära mig att kunna prata för mig på ett bra sätt. Nu när jag nämner min asbergerdiagnos så är det som om vissa slår på dövörat helt, INGEN (läs handikappcentrum på SU, handikappombudsmannen, Attention, m.m.) som vet om diagnosen tycks förstå vad jag säger eller skriver i mail. Jättekonstigt. Alla andra förstår ju vad jag menar men inte dem. Jag har exempel på systematisk misstolkning av mail som jag skrivit och när jag skulle fråga handikappsombudsmannen om csn:s konstiga grunder till ett beslut och om det verkligen var ett korrekt beslut så tolkade ombudsmannen det som om jag ville få min skulder avskrivna (?!?). Vad är det för idioter som man måste ha och göra med egentligen? Jag förstår andra NPF:ares totala förakt till omgivningen. Jag försöker hålla mig från att falla in i detta förakt men ibland är det svårt.

Nej, nu ska jag försöka på tag i facket så att jag kan få min lön någon gång i år. Sen ska jag slå bort tankarna på HAN från mitt huvud genom att plugga lagtexter.