Snart kommer jag att sätta lösenord här. Tanken är att lösenordet ska finnas under en begränsad period. Det är mycket som händer i mitt liv och jag behöver koncentrera mig på de förändringar som sker samt ändra profil på den här bloggen. 

Dags att börja träna igen

Jag har bestämt mig för att prova att träna thaiboxning nu när jag kan börja träna igen. Lite märkligt val kanske när man har opererade fötter och kronisk värk men för mig är det den träningen som ger mig lugn i sinnet som är den bästa för hela kroppen. Kampsport och yoga innehåller även mental träning och diciplin samt det är extremt fysisk och det är det som jag behöver. Testade lite knän och sparkar i luften nu och även några asanas men min balans är så dålig efter att ha opererat båda fötterna, högra foten två gånger, och sedan jag fick nån sorts nerkläm i ländryggen för några år sedan så att det strålade ner i höger ben så är balansen på höger ben extremt dålig. Jag tränade yoga förut och har även varit ryttare en gång i tiden så min balans har alltid varit bra men nu är det verkligen annorlunda. Hmm... en utmaning kan man ju verkligen säga att det kommer att bli. Men vad vore livet om man gav upp sådant som man tycker om när man får motgångar.. 

Läkarna tycker att det är bra att man tränar men jag ska kanske inte säga vad jag tränar till dem ;) Jag ska ju egentligen inte träna något dom kan ge stötar och vibrationer i kroppen men all annan träning är så tråkig och jag tror att det är viktigt att man har roligt också. Jag känner min kropp så bra vid det här laget så jag vet vad den tål. 

Jag får väl börja med några balansövningar varje kväll. 

Uppdatering

Nu har jag varit till Ica och handlat mat, det kändes ovant men skönt att botanisera bland hyllorna. Jag har ju inte kunnat äta så mycket under en lång tid, det mesta av det som jag har kunnat äta har smakat kartong och annat smaklöst och varit fullt med tillsatser som det lätt blir när man måste äta allergimat. Jag är inte allergisk men jag har en mycket känslig mage och nu håller jag på att vänja den vid riktig mat av god kvalitet för jag vill få bort så mycket tillsatser som möjligt. Idag var tredje dagen som jag skulle göra matdagbok som jag ska skicka till dietisten. Jag blev lite förvånad över hur liten mängd mat som jag äter, får se när dietisten har räknat på det vad för slags näring jag får i mig. Jag tror att jag kommer att få lite förmaningar...

Det är något väldigt fel på systemet

Det var länge sen jag skrev nu. Det har varit en minst sagt turbulent tid med många ovälkomna förändringar och många påminnelser över hur dåligt vissa saker i vårat land faktiskt fungerar. Om man som jag måste ha att göra med personer som ska hjälpa dig för att du har en funktionsnedsättning så märker man att attityden i samhället är väldigt dålig, man får ständigt brutala påminnelser om att man helst av allt ska vara tyst och snäll och stå med mössan i handen, skrapa med foten och tacka så hemskt mycket för att de personer som har som jobb att se till att din tillvaro blir lättare över huvud taget tar emot dig. Sen att mottagandet är under all kritik tycks vara en annan sak. Om man argumenterar för sin rätt så tittar de på en som om man vore deras största pest för dagen. Ja skämtar inte nu och jag är inte ironisk, det är det som är det sorgliga. Jag har en högfungerande asperger diagnos och jag blir ständigt behandlad som om jag var mindre begåvad. Jag har läst på masternivå på universitetet och har inga problem att sköta ett jobb exemplariskt men jag blir behandlad som om de helst vill ha mig i daglig verksamhet. Jag har även två yrkesutbildningar, en gymnasial och en eftergymnasial men om jag ska kunna ta del av den "hjälp" som finns för att anpassa en arbetsplats så måste jag först vänta 4 månader så att en sius ska "lära känna mig" genom att ringa runt till mina referenser (och därmed förstöra dem, referenser som jag arbetat ihop utan att nämna mitt handikapp) och sen ska jag eventuellt få en praktik där de inte kan garantera att jag sedan blir anställd. När jag frågade efter statistik för hur många som blir anställd efter praktik så fick jag till svar att det inte finns sådan statistik, att det inte går att göra statistik på det. I mina öron låter detta mycket konstigt. Det BORDE finnas statistik på detta från statliga myndigheter, det är också en kvalitetsstämpel. Naturligtvis finns det statistik på detta! Saker måste registreras och registrerad data = statistik, svårare än så är det inte. När de säger att det inte finns statistik och att det inte går att föra statistik om det så tolkar i alla fall jag det som att det inte finns någon bra statistik, m.a.o. sannolikheten att bli anställd efter praktik är mycket liten. Annan "hjälp" från myndigheter ska jag inte ens börja skriva om i detta inlägg. Just nu är jag bara väldigt arg över hur vissa i vårat samhälle behandlas som mindre värda. Dock är jag inte förvånad, tyvärr. Man skulle ju kunna hoppas att Sverige 2014 inte hade de här attityderna men sanningen är en annan. Jag tillhör de som har turen att kunna säga ifrån, att kunna formulera mig i både tal och skrift, att ha anhöriga som kan hjälpa mig och att jag fungerar så pass bra att jag kan dölja min funktionsnedsättning även om jag kraschar så fort jag kliver innanför min egen ytterdörr. 

Jag drömmer om ett samhälle som inte stigmatiserar oavsätt vilken grupp man tillhör. Jag drömmer om ett samhälle där alla får ett värdigt bemötande. Jag drömmer om ett samhälle där cancersjuka inte behöver uppge sitt eget dödsdatum för försäkringskassan för att få behålla sin sjukersättning. Jag drömmer om ett samhälle där mångkultur välkomnas. Jag drömmer om ett samhälle där funktionsnedsatta behandlas som fullvärdiga människor och där ingen utestängs från att delta i samhället.

Är mina önskningar om ett bättre samhälle orimliga? 

Har vi inte lärt oss mer av historien?

Nu gör jag kväll

Nu har jag proppat huvudet fullt med information om marknadsföring och sociala medier i fyra dagar. Imorgon får jag titta lite på aktuell juridik och sen är det bara att skriva. Uppsatsen ska vara klar i morgon kl 17. Den är inte svår, det är inte en akademisk uppsats. Jag har den i huvudet och på en massa post-its samt lite skärmdumpar som får hamna som appendix. Det som jag inte får med här kan jag säkert klämma in i redovisningen sen. 

Uppdatering

Idag har varit en lugn och bra dag, en sorts övergång kanske... Jag känner att jag börjar att hitta tillbaka till mig själv igen, jag håller på att balansera mig själv. Det känns skönt, lite som att jag har utvecklats. 

Igår var det konsert ned kören, vi sjöng Misa Criolla av Ariel Ramirez. Idag sov jag länge för jag var så trött mycket på grund av all oro som varit. Sen har jag suttit länge och läst en väldigt inspirerande blogg och lyssnat på P1 resten av dagen. 

Jag håller på att lägga om min kost, jag tar lite i taget för att behålla motivationen. Det är jobbigt men roligt och ack så belönande att göra mat från grunden och att krångla med groddar, surdeg och yoghurtkultur. Just nu har jag fyra groddburkar igång. Bovetet knäpper lite hemtrevligt och lite roligt när grodden kommer fram. Jag har gjort bovetepankakor och bakat ett improviserat bröd av glutenfritt mjöl. Jag har sparmånad (läs: jag har handlat lite för mycket i början av månaden) så jag passar på att tömma förråden. 

Idag ska jag försöka somna tidigt för imorgon måste jag gå ut ur min lilla lugna bubbla och ta itu med en del saker. 

Sov gott...

En liten tanke

Det sägs att svåra tider är avgörande för karaktären. Jag kan inte säga något om det för vad har jag att jämföra med, man vet ju bara det som ens liv har givit. Det som jag vet är att svåra tider gör i alla fall mig ödmjuk och jag uppskattar det lilla som jag faktiskt har. För mig tror jag att det innebär att jag hittar tillbaka till något slags ursprung. Jag menar, mitt liv var en gång fullt av magi och glädje. En konstnärssjäl som inte får uppleva magin och skönheten i vad människan och naturen kan skapa skrumpnar bort och dör, långsamt, plågsamt. Är det det som felas mig? Jag tror det. Om ni visste den lyckan och livskraften som jag känner bara av att lyssna på något som det här:




Att känna att musiken och konsten kommer tillbaka till mig, det går inte att beskriva med ord. Kanske jag genomgår något slags katarsis.

Det är lite bättre nu

Jag drömmer väldigt konstigt. Inatt drömde jag att jag var inne i stan, jag ledde en häst som var dåligt betslad fallalltså betslet höll på att ramla av. Sen började det spöregna och åska och hästen blev såklart jätterädd. Så där stod jag i stan i åskväder med en häst snart utan betsel och som är panikslagen så den skriker 

Dagarna är lugnare nu i alla fall

Welcome to hell month

Läkarbesök här, psykolog där, hab på ett hörn också och en handläggare som inte har många hästar hemma. Den för den här gången snälla läkaren ökade min benz och jag hoppas att jag slipper panikattackerna nu. Det vore bra om jag kunde göra lite saker som jag behöver fixa. Imorgon kommer boendedtödet, tack o lov ! Hur skulle det bli utan henne?

Mysig kvällskombo jag fått av farbror doktorn. Undrar om jag kan läsa något nu

En liten och saknad lapp med anteckningar som jag trodde var borta har kommit tillbaka. Kanske jag börjar med ett bokmanuskript denna vecka... 

Det tar sig...

Det har varit jobbiga veckor men nu på kvällen så har jag kunnat känna lite lugn och att jag kan tänka lite framåt. Min kropp har värkt så mycket på grund av all stress och jag har fortfarande svårt att äta. Idag har jag bestämt mig för att säga upp mitt tidigare gymkort för att det är så trångt där sedan de flyttade så jag klarar inte av att gå dit, jag blir klaustrofobisk i omklädningsrummet för det är så litet och om det kommer en klass samtidigt så står man nästan på varandra. Jag har börjat kolla efter nya gym och jag har hittat ett i närheten av där jag bor, jag tror jag ska gå dit och titta imorgon. Det känns bra för jag har haft dåligt samvete för att jag har ett gymkort som står och tickar pengar fast jag inte använder det. Jag försöker motivera mig själv till att få i mig mat men än så länge är det mest bärsmoothies och näringsdrycker även om det har blivit några smörgåsar med camembert. Jag har fått smoothierecept av dietisten som jag ska prova och jag ska ta en tur till någon av de ekologiska mataffärerna. Hirsvälling är ett säkert kort för mig när magen krånglar men det är lite bökigt att få tag på den för den finns inte i vanliga mataffärer så man måste åka en bit men det finns en ny ekologisk mataffär i stadsdelen bredvid så jag kan titta där. Kanske jag slipper åka så långt.

Jag har haft ett jobbigt läkarbesök denna vecka och ett till nästa vecka. Jag hatar verkligen sjukhus. Och jag gick fel och gick in till psykakuten av misstag. Jag går alltid fel på sjukhus. Och detta sjukhus, Huddinge sjukhus är ett de mest deprimerande ställen som jag sett. Jag var på gränsen till panik innan jag hittade rätt.

Strulet på skolan kan jag inte berätta om än men jag hoppas att det blir bättre nu sedan jag pratat med den myndighet som kontrollerar kvaliteten på utbildningarna och de har i sin tur pratat med rektorn på skolan och sedan har jag pratat med rektorn igen. Vi får se, det är ingen dans på rosor att ha en hjärna som fungerar lite annorlunda. Det är ofta som man blir behandlad som om man vore sämre begåvad på grund av denna diagnos och speciellt nu tror jag när de ändrat så att AS-diagnosen har försvunnit och allting heter autism spectrum disorder. Jag tror att det kommer att bli mer missförstånd på grund av detta, personer utanför neuropsykiatrin har inte alltid så bra koll på autismspektrat.  Tack och lov så fick jag min diagnos innan de ändrade. Men livet kunde ju vara lättare, man berättar ju inte vitt och brett att man har denna diagnos.

Nej, nu ska jag skicka efter lite vitaminer och hälsokostsaker. En till groddburk och groddbovete och lite småsaker till gymmet. Nu jäklar ska jag satsa! Ska ju ha tärnklänning på mig i sommar :) så då vill man ju inte ha flaxiga överarmar och plufsmage ;)

Idag har det varit en jobbig dag men jag har fått en del gjort. Det är inte bra att skjuta upp saker för ju längre man skjuter upp dem desto jobbigare blir dem. Min rygg har härjat med mig nu i några dagar och egentligen hela baksidan. Jag borde verkligen ta itu med det där att byta gym och kanske köpa ett kort på en yogastudio som har en väldigt bra yogalärare. Jag håller på att ser över vad jag äter. Jag vill äta så ren mat som möjligt och jag behöver mycket vitaminer och proteiner och bröd av ekologiska mjöler. Jag har bara en sak att göra imorgon , sen ska jag plugga

Ingen rubrik idag heller

Jag tänkte skriva något men jag ångrade mig...

I övrigt så har väl saker blivit något bättre men det är inte mindre besvärligt för det. Jag vet att jag sagt att jag ska skriva om det som hänt men just nu så får det vänta.


Här är en gammal favorit från när jag var liten:

)

Orkar inte skriva rubrik idag

I fredags var jag till dietisten, jag har inte behövt gå dit sen i somras men nu har jag ju kämpat med maten i flera veckor. I går kom den stora kartongen med näringsjuicer. De jag får smakar faktiskt helt ok till skillnad från de som man kan köpa på apoteket som smakar vedervärdigt och som ger mig ännu mer ont i magen. Får och får förresten, jag betalar ju för dem men de är subventionerade för att de skrivits ut av en dietist.

Annars är det galet mycket kring mig just nu. Skolan... ja... skolan... vad ska jag säga... Vissa borde inte få bedriva utbildningsverksamhet helt enkelt. Problemet är att jag gått 3 terminer där redan och är på sista terminen och jag har investerat mycket pengar i den här utbildningen. Jag trodde att jag kunde lita på att skolan hade ett etablerat namn och gott rykte men de lever på sitt namn och det goda ryktet är urholkat för få saker fungerar och personalen är mycket otrevliga och oprofessionella. Om man är sjuk så blir man bemött på ett mycket dåligt sätt och jag hörde att de som inte har svenska som modersmål och som har svårt med språket får inget stöd från skolan, sen är det många saker i själva utbildningen som inte fungerar.

Nej, nog om det nu. Jag ska knåpa ihop en kort powerpoint-presentation och skicka över stödord till min ipad så att jag kan göra en redovisning imorgon.


What happens to bullies in Star Wars ;)



  

Trasig

Skruttig man är då när det ser ut så här när man ska gå och lägga sig...

+1 till mig

Jag äter idag i alla fall så det går åt rätt håll. Ska fixa lite med privat hjälp för mitt röriga huvud eftersom de inte gör så mycket mer i landstinget och jag ska kolla upp en mottagning där jag tror att de kan hjälpa mig men jag måste kolla om de har avtal med Stockholm stad så att de tar emot remisser. Annars verkar jag ha satt lite fart på arslena i alla fall. Ska träffa farbror doktorn på måndag. Vi får se vad han säger. 

Nu ska jag sova

Nu eller aldrig

Mitt i en period av sorg över hur mitt liv blivit, kanske jag aldrig får bli mamma, kanske jag är dömd till att slåss mot jättar hela mitt liv, kanske jag bara får "stockholmskomisar" (sådana som är din kompis i nåt år och sen bara på krogen), mitt i allt detta spelades den första Black Sabbath låten som jag någonsin hörde, Heaven and Hell. 

Jag står just nu inför ett avgörande vägskäl i mitt liv. Mitt gamla liv kan jag inte återvända till men det har kommit in något nytt i mitt liv, eller ska jag säga nygammalt för det är inte nytt för mig. Hur detta hänger ihop med Black Sabbath tar jag en annan gång. Jag måste ta några beslut. Och jag måste slå näven i bordet. 

Nu börjar kvällsmedicinen att verka... Funderar på det där med betingning, om jag spelar samma musik när jag ska sova, kommer jag i slutändan kunna lugna ner mitt stimmiga huvud på egen hand så att jag tillslut somnar? 

En sak i taget nu

 Idag har jag färgat håret, pysslat om ansiktet med skrubb och ansiktsmask, fixat naglarna. I morgon ska jag se över mina kläder, så att jag har schyssta kläder att ha på mig och jag ska städa. Det går bättre att äta på kvällen och det är ett gott tecken för det betyder att aptiten är på väg tillbaka. Jag ska se om jag kan ta en promenad också.

Jag funderar på om jag skulle klara ett yogapass i det skick jag är i nu och jag är tveksam men jag vet att det är yogan som saknas, den kan läka det som behöver läkas. Jag kan nog börja lite lätt för mig själv hemma. Min yogamatta är inte bra alls men i brist på bättre så får den duga. Den är så hal. När jag tränade yoga förut så fanns det lånemattor men jag tror inte att de har det på den yogastudio där jag vill träna nu så jag får se mig om efter en ny matta.  

En sak i taget

Virrpanna och prottepankisar

Det tar sig, tror jag. Har uträttat lite ärenden i helgen. Det är extremt påfrestande att ens åka in till stan, både fysiskt och psykiskt. Jag orkar inte med folkmassor just nu. Blev yr igår när jag var i ett köpcentrum, stötte i allt i mataffären där. Känns liksom dumt, som om alla ser att jag är vimsig. Hur som helst, jag har köpt proteinpulver och idag gjorde jag proteinpankakor, det var en klar hit. Här har jag gått och trott att jag måste tvinga i mig äckliga gräddiga saker för att få i mig energi så att jag inte ska bli så vimsig. Varför har jag inte kommit på att man kan göra proteinpankakor tidigare? Det blev ju jättegott och jag mår inte illa av dem som jag gör av nästan allt just nu. Chokladsmak med citruskesella och blåbär.

Nu håller jag på med stora förändringar i mitt liv. Jag måste, om jag vill att mitt liv ska bli bra och om jag ska komma tillbaka till en kropp som fungerar och för att minska stress och negativitet. Det är en del saker som jag håller på med för att börja denna process, jag kan berätta mer om dem vid ett senare tillfälle. 

Jag läser den här boken nu:

Jag har sån ångest över att jag inte kan gå till praktiken och att jag inte kan plugga just nu. Bara för att jag tror att jag är en lat och dålig människa för att min kropp är utsliten. Som om jag är skyldig andra för min existens. Konstigt eller hur. Jag skulle kunna driva mig själv i fördärvet för att andra ska tycka jag är duktig och bra. Jag är väl hälften på väg antar jag ;)

Därför är den här boken bra för mig.

Hoppas att ni får en bra vecka. Lev, ät, vila och ta hand om varandra.

Jaga inte det omöjliga, bli inte som jag.

Uppvaknande

Anar jag en liten antydan till att livsgnistan finns kvar? Svag och skör men nog finns den där just nu. Värk och trötthet tär på vem som helst. Sist det var så här illa att det tog mer än 3 veckor innan jag kunde känna mig levande igen var för ett år sen när jag hade opererat mig och inte kunde äta. Det som höll mig uppe då, det som fick mig att känna att jag fortfarande var en del av världen var en adventsljusstake i ett hus nära där jag bor. Det är skog utanför mitt fönster och just i en glipa i grenarna kunde jag se en adventsljusstake som stod och lyste dygnet runt. Den adventsljusstaken blev mitt ankare i världen under några veckor. Jag såg den i år också. Tänk att något så enkelt som en adventsljusstake i ett fönster kan betyda så mycket. Tänk om de som bor i det fönstret kunde veta vad deras ljusstake betydde för mig.

Den här gången var det kärlek till textilt hantverk, dräkthistoria, bygdedräkter och allt vackert som människan faktiskt är kapabel till att skapa. Jag kan inte hantera människor men nog kan människan skapa mycket vackert.


Denna har också varit min ledstjärna denna gång:

Fortfarande trött

Trött, tröttare, jag. Tredje veckan som jag är hemma och inte mycket bättre. Sover fortfarande hela dagarna. Jag tror att det är kombinationen av alla operationer under 2012 och att min mage slutade fungera vid den sista operationen som gör att jag fortfarande är så här. Det har ju varit så här extremt sen dess. Men försök förklara det för folk. Hmm... nåväl, det blir väl bättre såsmåningom. 

Det här gör jag nu: 

Vi är ju lite efter här uppe så Game of Thrones säsongerna visas på tv ett år efter resten av världen har sett dem. Visserligen har ju alla redan sett dem på ett eller annat sätt men jag ser dem gärna fler gånger. Om man betalar för HBO så får man se avsnitten när de egentligen visas men med det kostar så mycket att ha tv i alla fall och vill man ha bra kanaler så måste man betala extra för olika abonnemang, inte lätt för en ensamstående student. Funderar i och för sig på att skaffa HBO i alla fall för de kanaler som man har automatiskt visar bara dåliga program. När jag var barn fanns det bara två tv-kanaler men det var alltid bra program på tv. Märkligt eller hur...  

Även en liten låga är ljus

Jag är fortfarande extremt trött. Jag tror att det är för att det är så mycket dålig energi kring mig, så mycket strul. Tur att jag kan gå till kören och glömma bort mitt liv för en stund. Jag undrar hur det skulle ha varit om jag inte slutat spela under så lång tid. Hade jag varit en bra musiker? Det får jag aldrig veta. Den del av min själ som talar genom musik har varit stum under långt tid, den del av min själ som talar genom konst och bild är fortfarande stum. Jag kände mitt hjärta slå inför konserten i torsdags, jag levde. Min själ var inte stum. En tunn och ensam låga, må den brinna och guida mig genom detta limbo

Nu är det dags

10 minuter till vi ska stå på scenen

Genrep

Idag är det genrep och jag har ont i ryggen. Nu ligger jag på en kärra/vagn bakom scenen och försöker återhämta mig lite innan vi drar igång genrepet. Det är jätteroligt att repa med orkestern. Jag är lite rosslig i rösten, hoppas det går över till premiären

I'm OK

Jag mår mycket bättre, det tog några dagar med det är så det brukar vara. Jag måste verkligen vara mer försiktig med mig själv och inte stressa och pressa mig själv så mycket och få bort alla negativa energier runt mig. 

Hur som helst, jag har ju fyllt år och igår bjöd mamma mig på trerätters på en resturang som jag velat gå till sen de öppnade för två år sen. Jättegott var det. Idag har jag födelsedagsshoppat. En bok, en kjol, en volymtång och bodylotion till underbara Yellow Diamond från Versace 

Nu ska jag sova för imorgon har vi heldagsrep med kören. Premiärvecka nästa väcka 

Min dag igår

Nyhetsmorgon, efter jag förstått att det var dags för ett skov och sjukanmält mig. 

Senare under dagen. Slumrar till Tron: legacy. 

Hade en riktigt jobbig dag igår, ont i varje fiber av kroppen och musklerna skakade. Det är bättre idag som tur är. 

Nystart

Jag har inte varit så aktiv här de senaste månaderna. Jag har haft en tuff höst och en tuff början på 2014. Att känna att man måste kompensera för en kropp som inte fungerar gör pressen större just nu. En sak att fundera över är att jag mådde så mycket bättre när jag var i Norrland över nyår, även om det bara var i några dagar. Direkt när jag kom hem så mådde jag sämre, magen bråkade och benen svullnade och värken blev värre. Mitt liv är inte hållbart just nu. Jag har fått så många skov under hösten och just nu är jag hemma och kroppen bara värker och skakar.

Min läkare har sagt att jag ska köpa kompressionsstrumpor för att benen svullnar ojämnt så jag har letat efter stay-ups så att jag kan ha kjol, jag ska beställa strumpor som jag kan ha att träna i också. Det är tur att det finns lite snygga strumpor nu. Det är liksom lite inne med kompressionsstrumpor när man tränar.

Jag funderar på vad jag ska göra av den här bloggen. Jag vill ha den kvar men jag känner att jag vill byta profil på den, i alla fall lite grann. Jag vill få bort allt det sjuka och koncentrera på det friska. Mitt liv är inte bara en klagovisa, det finns mycket bra i mitt liv och jag vill låta det komma fram mer. Sen saknar jag också bloggar om mina diagnoser som är positiva och som visar att det finns en väg ut ur allt det sjuka. Jag är övertygad om att livet kan bli bra trots att man har kroniska diagnoser som är lågprioriterade av vården (som oftast inte vet så mycket om dem ändå) och som omgivningen inte har förståelse för.

Jag kanske ska låta bloggen visa hur jag bit för bit kommer på hur jag ska få min kropp att fungera så bra som den kan. Visa vad jag mår bra av, vad jag gör som egenvård, vad som fungerar i mitt liv. Kanske ska jag lägga in lite av mina intressen av tillgänglighet och lika behandlande och attityder mot det som är annorlunda. I ett samhälle där funktionsnedsättningar fortfarande diskrimineras öppet behövs fler som sätter ner foten och säger: Nu räcker det! När man jobbar som personlig assistent så märker man omgivningens attityder mot funktionsnedsatta. När man har en funtionsnedsättning själv så märker man det ännu mer. Jag vågar till exempel inte berätta om min funktionsnedsättning av rädsla för att bli satt i "miffo-facket", att få sämre förutsättningar och sämre bemötande, att mina ord inte ska tas på allvar lika mycket som om jag vore "normal". Nu sätter jag ner foten för mig. Nu räcker det! Hur jag ska göra vet jag inte, jag antar att vi får se med tiden.

Tack för att ni läser!
Jag kommer att komma på något snart...

Varför? Allt var bra så länge jag höll mig för mig skälv, bara träffade de män som kunde räknas som "säkra" det vill säga jag behövde inte oroa mig för att något skulle utvecklas ur de vänner eller bekanta. Gick och var förtjust i samme man i en halv evighet utan att knappt pratat med honom. Något (någon)har rubbat balansen. Känslan av att vara två, att se kontakten genom en folkmassa. 

Mitt huvud är som en kokosnöt med turbomyror i. Bara att vänta till jag somnar. Imorgon kanske jag tänker klart igen 

Jag svär över att läkare inte tycks lärt sig enkel mattematik. Jag lärde mig multiplikationstabellen i 3:an och division strax efter. Men be om att få expeditionsintervall på ett läkemedel och farbror doktorn är lost in space. För det blir ofta krångel och jag måste ringa och tjafsa med jouren som har en jäkla attityd hela tiden. Jag måste räkna åt dem annars tror de inte på att det blivit fel. Imorgon får jag tjafsa med psykiatrin och kräva att det bli rätt. Nu från mina svordomar över psykiatrer till att läsa en mellan raderna lite lätt svärande psykiater. Och jag kommer inte få sova många timmar i natt. Tack psykiatri södra Stockholm för att ni hållet mig vaken med sånt här tjafs