Dinosaurie av en fjäder

Nu känner jag mig så där rutten igen. Varför? Jo, för att min kropp inte klarar av vad jag kräver av den. Jag har ju legat sjuk i influensa och idag är det tenta i det där strulämnet (det utan någon ordning) och jag kan inte gå för jag har legat i 3 dagar och idag är första dagen som jag kan vara uppe utan att bli helt utmattad. Saken är den att jag får ju tenta enskilt och nu har jag ringt till studievägledaren och sagt att jag fortfarande är sjuk, men jag känner mig som en smitare. Varför gör jag det? Jag kan ju inte rå för att jag är sjuk. Men ändå är det någonting i mig som viskar smitare, smitare. Jag hatar att det är så här för jag tror inte att någon annan än jag tycker att jag är en smitare för att jag är sjuk. Sen kommer ju det att jag ska prata med min mentor om någon vecka och då måste jag säga att jag inte skrev tentan för jag var sjuk. Jag hatar att gå på universitetet, jag vill bara bli klar så jag kan börja jobba eller starta det där företaget som jag har på gång. När jag började på universitetet så fick jag höra att det skulle bli min bästa tid men det var fel, det har varit den värsta tiden hittills i mitt liv. Jag älskar att läsa och lära mig saker, det är inte det. Men stämningen bland studenterna, ständig skuldkänsla för att jag aldrig blir klar, kursare som tittar snett för att jag aldrig blir klar, kursare som är helt in my face. Jag hatar det. Dessutom är det ofräsha lokaler, äckliga toaletter, hög ljudnivå överallt, proppat med folk överallt, inga bra möjligheter att värma matlådor. Trevligaste lokalerna inom universitetet som jag vet är Campus Konradsberg, där är det fräsht och det finns bra matrum med mikro och toaletterna är rena och biblioteket är ok. Värsta toaletterna har de naturvetenskapliga husen (det om något är konstigt, de borde ju kunna det här med bakterier).

Hur som helst, jag borde inte lägga skuld på mig själv, det här är någonting som jag måste jobba med. Jag pratade med min BA igår och vi tog upp lite av det här. Jag måste försöka att vara i nuet för om jag låter min hjärna spinna loss så bygger den upp evinnerliga scenarium som alla resulterar i panik. Jag bygger verkligen en dinosaurie av en fjäder. Jag ska jobba med detta för så kan jag inte ha det längre.