Det kommer i perioder. Oftast går det bra, jag kan bortse från det. Men så kommer det... min kropp och själ skriker efter en man jag knappt känner. En man jag troligtvis aldrig kommer känna mer än vad jag gör nu. Det äter sig in i mina tankar och vad jag än gör så kan jag inte få det därifrån. Man kan tro att tiden får saker att blekna men inte i detta fall. Om bara för en gång, skulle det vara värt det? Kanske. Är det en skitstövel så kan jag lägga det bakom mig. Är det Mr Right så är det.
Nu... nu befinner jag mig i ett sorts limbo och det äter mig inifrån, det lägger sin tunga filt över mina ögon inför varje man jag möter. Han är min förbannelse.
“I had not intended to love him; the reader knows I had wrought hard to extirpate from my soul the germs of love there detected; and now, at the first renewed view of him, they spontaneously revived, great and strong! He made me love him without looking at me.”
― Charlotte Brontë, Jane Eyre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar