Museibranschens komplicerade sida

Just nu undrar jag varför jag valde museibranschen samt varför jag började intressera mig för kulturpolitik, museipedagogik, tillgänglighet, uppbyggnad av utställningar, etik i kulturbranschen och mycket mer. Jag undrar varför jag valde att utbilda mig inom det yrke som jag lever för. Varför? Jo, för att det kan vara så förbaskat komplicerat. Det är inte bara att sätta upp en utställning och sen är det bra. Man måste tänka genom varje liten detalj. Varför måste man det? Jo, för att en massa människor kommer förhoppningsvis att besöka utställningen och det sista man vill är att förolämpa besökarna och andra människor som kan komma i kontakt med utställningen eller delar av utställningen. Som kulturell institution så borde det vara en självklarhet att man tar hänsyn till andra människors bakgrund och ursprung. Det betyder inte att man ska censurera sig själv. Man kan ta upp känsliga ämnen om man gör det på ett respektfullt sätt och med stor försiktighet, särskilt om det gäller minoriteter. Många minoriteter har farit illa och far fortfarande illa och man MÅSTE ha detta i åtanke om man funderar på att ta upp något som berör.

Varför tar jag upp det här nu? De flesta känner nog vid det här laget till tårtan på Moderna museet. Idag är den orsaken till att jag är så förvirrad över mitt framtida yrkesval. Det är så förbaskat komplicerat! Det går så mycket djupare än vad man kan tro. Det handlar inte bara om utformningen och innehållet i utställningar. Det har en tendens att hamna i debatten om yttrandefrihet och tryckfrihet. Den debatten är viktig, den får aldrig sluta. Problematiken kring detta är: hur långt kan man dra något och fortfarande hävda att det är i yttrandefriheten och tryckfrihetens namn?

Jag kan inte svara på detta. Efter 10 års studier på universitet är jag fortfarande inte kvalificerad att ge mig in i den diskussionen.

Tårtan på Moderna museet har gett starka reaktioner. Vad som jag hittills kunnat läsa i svenska nyhetstidningar på nätet är begränsat, jag vet ingenting om i vilken kontext denna installation varit. Men på facebook och på de bloggar jag tittat på så finns det starka reaktioner. Vissa hävdar att det är förskräckligt och att det är ett hån mot människor med afrikanskt ursprung. Andra hävdar att det inte var så farligt. Många med afrikanskt ursprung verkar ha tagit väldigt illa vid sig. Moderna museet har blivit bombhotat idag, man hittade ingen bomb och nu tror jag att det ligger en anmälan om olaga hot. MM har även blivit anmälda till JO.

Jag undrar: Hade de i åtanke, vilka reaktioner detta skulle medföra? Hur tänkte de? Varför gick de med på det här? Visste de hur installationen skulle se ut och hur den kunde tolkas? Tänkte de på konsekvenserna?

Jag kommer följa debatten men jag kan inte ge några personliga åsikter om den. Jag har genom mitt framtida yrkesval ifrånsagt mig rätten till en personlig åsikt i sådana här fall och det är så svårt just nu. Jag önskar att jag hade någon äldre och klokare och mer erfaren museiman att tala med just nu. Någon som jag kunde fråga hur man ska förhålla sig till sådana här situationer.