Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag har hört att det är bra att skriva av sig ibland så då gör jag det. Var till läkaren igår. Jag tycker verkligen inte om att gå till läkare. De lyssnar aldrig på patienten och sen blir de förvånade när man blir arg och säger emot dem. Om de lyssnade från början så skulle det inte behöva bli så här. Men, en läkare kan tydligen aldrig ha fel (eller hur). Sen så gör och säger alla läkare olika så om man träffat fler än en läkare så blir det väldigt förvirrande. Man kan ju tycka att det borde finnas något gemensamt krav på att de ska ha samma riktlinjer när de jobbar och bedömer men en läkare kan säga en sak och ge dig ett läkemedel medan en annan kan säga att det läkemedel som den tidigare gett dig inte är bra. En sak till... Varför är det så att när det gäller långvarig värk och smärta så vill de alltid ge antidepressiva och skicka en på terapi? Vore det inte bättre att först ta reda på vad som orsakar smärtan? Det är ett sånt hån mot personer med värk och smärta så jag vet inte var jag ska börja. Jag ska i alla fall börja fylla i uppgifter för en remiss till en smärtläkare nu men det satt VÄLDIGT långt inne hos doktorn och jag fick känslan av att jag helst skulle acceptera att ta antidepressiva och gå på terapi. Jag börjar nästan ångra valet av husläkare men jag ska ge h*n en chans, h*n har inte varit min husläkare så länge än. Problemet är att jag vet vad som hjälper för mig, men jag vill veta orsaken. Jag har sagt att jag ramlat av hästar under min uppväxt och att jag landade på huvudet två gånger när jag var 14-15 år men hittills har det blivit avfärdat av både läkare och sjukgymnaster. Jag vet att jag slog i hårt ena gången och att det var omkring då som jag började få problem med nacken samt att jag var på nackröntgen efter det men de kunde inte se något. Men man lyssnar ju inte på patienter så varför ska jag tjata om det. Det enda som får läkarna på vårdcentralen att reagera med annat än piller och förmaningar är om man måste åka till akuten några gånger, då börjar det hända saker. Vilket slöseri med tid och med sjukvårdsresurser. Jag måste åka till akuten för något som de kan hjälpa mig med på VC. Någon annan som är sjukare kanske behövde de platserna på akuten mer. Nej, läkare är inte populära hos mig.
Vetenskap och beprövad erfarenhet - så arbetar ju alla som håller på med någon som helst vetenskaplig/akademisk verksamhet, det är generella regler. Men saken är den att såvida du inte kan observera någonting direkt så får man använda sig av hypotesprövning och det innebär att man prövar och utesluter hypoteser. Varför ska jag lita på att läkare är allvetande när jag vet vad vetenskap och beprövad erfarenhet innebär? Varför underskattar de sina patienter? Jag har också gått 10 år på universitet. Jag kan läsa och förstå medicinska, juridiska, ekonomiska och humanistiska texter. Och om jag ger mig fanken på det så kan jag nog förstå fysik och kemi också behjälpligt. Men nej, man måste stryka dem medhårs om man vill fråga "varför" om deras beslut om behandling. Är det så svårt att acceptera välutbildade patienter som ifrågasätter deras "allvetande"? Jag bara undrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar