Idag suger livet

Jag försöker. Jag försöker så mycket att fixa det här men jag är ingen övermänniska, jag kan inte göra allt som krävs av mig. Det går inte. Jag vill bara ha en framtid och ett bra liv men som det ser ut nu så orkar jag inte många månader till och då menar jag slut, finito, ingen mer väg ut eller framåt eller bakåt. Sluta, sova, inte vakna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ingenstans att ringa just nu heller för att det är söndag och på kvälls- och helgjouren är de helt åt helvete. Efter sista gången jag hade kontakt med dem så känns det som om jag hellre dör än att gå dit igen.

Hur kul är det? De behandlar en som skit men man måste ändå krypa tillbaka dit när det krisar. Och vad kan de göra? Förmodligen ingenting, prata lite. I'm beyond talking! Jag har pratat med psykolog hit, kurator dit, psykiater hit i 12 år. Vad hjälper det? Ingenting. Vad jag behöver är ordning och reda och pålitlighet. Veta att när jag behöver hjälp så får jag det. Men så funkar det inte, allt ska malas i den stora papperskvarnen, vändas och vridas på och sen får vi se vad de kommer fram till.

Jag hatar mitt liv just nu.

Jag är låst i skitsystemets käftar och ju mer jag försöker ta mig ur det desto dyrare får jag betala för att jag inte accepterar att bli passiviserad.