Virrpanna

Vimsiga jag blandar ihop klasskompisar... Nåväl, jag gav beröm för deras redovisning igår så det var ju inte så farligt. Nog för att jag alltid varit dålig på namn men jag brukar för det mesta komma ihåg ansikten, speciellt om man gått en termin i samma klass. Jag får skylla på mitt allmäntillstånd. Ingen skada skedd.

Beställt lite böcker idag. När man har att göra med sånt som allmänsjukvården inte vet så mycket om så får man läsa på. Nu för några veckor sen så fick jag höra av en läkare att jag förmodligen visste bättre än h*n om det som jag sökte för, om det var bra eller dåligt att få höra en sån sak lämnar jag osagt då det beror på från vilket håll man ser det. Jag vet att min mage tillhör ett kapitel som man knappt vet något om och så här i backspegeln kan jag förstå att det är svårt att veta vad man ska göra. Det sägs att man forskar på det och jag väntar ivrigt på resultaten. Nu har jag beställt en bok utgiven av Karolinska Institutet. Det känns bra att hitta en bok från en pålitlig källa, de flesta böcker som jag hittills stött på är dietböcker och det här med diet ska man vara försiktig med om författarna inte har en gedigen akademisk bakgrund. Se bara på alla LCHF-predikanter. Jag säger inte att LCHF är varken bra eller dåligt, jag har inte kompetens att bedöma det. Vad jag menar är att det går trender i diet-världen och i mina öron låter det inte logiskt att kroppen mår bra av så mycket smör och grädde. Jag håller själv en relativ lågkolhydrat kost för min mage slår bakut direkt av mycket kolhydrater men vad jag ryggar tillbaka för är mängden fett. Min kropp skulle aldrig klara av det. Sen behöver kroppen kolhydrater, alla kanske inte behöver så mycket och alla kanske inte kan hantera så mycket men det är nog bäst att försöka hålla sin kost varierad.

Hör på mig, låter som värsta predikaren själv snart och här sitter jag och kämpar i mig barnportioner...
Jag har fått en helt annan förståelse för personer som levt på lite mat och som måste börja äta mer för att kunna överleva, exempelvis anorektiker som dessutom kämpar med ångest inför mat. Det är inte lätt att börja äta igen! Min kropp har någon sorts kamp med sig själv just nu, dels är jag hungrig men dels så vill inte magen ha någon mat eftersom det gör alldeles för ont när jag äter.

Imorgon ska jag till min nya husläkare...
Wish me luck  

(s**t också, jag tror jag håller på att bli förkyld. Och jag som ska få en skruv uttagen ur foten på måndag. Är det här någon sorts omedveten strejk eftersom jag var förkyld innan operationen i julas också. Jag brukar inte bli förkyld så här ofta. En gång per år kanske)

Tillbaka i skolan

Skönt att vara tillbaka. Hoppas att jag börjar må bättre snart och att jag orkar med trots min trasiga mage.
Vilka snälla klasskamrater jag har! De sa att de hade varit oroliga för att de inte hört något från mig och för att jag knappt synts till på Facebook. Så snällt att de tänkt på mig! Jag sa att jag varit så trött och inte orkat göra något och för att jag varit så less efter tre operationer på relativt kort tid. Jag sa inte så mycket om min mage för jag kände inte att det var nödvändigt.

Nu ska jag snart lägga mig och läsa. Jag har läst ut en bok idag och jag kan inte bestämma mig vilken jag ska börja på nu.

Det lutar åt den här:





Ska bara lyssna klart på Bandit Metal...

Vad gick fel?

Mysteriet fortsätter... Varför blev jag så dålig av en medicin som tycks hjälpa alla? Jag har inte hittat mina symtom någonstans på google INGENSTANS och man kan hitta de flesta konstiga biverkningar på patientbloggar och patientforum men inte detta... Märkligt (eller? kanske inte...). Jag har i alla fall gjort slut med min vårdcentral. För att de strular till det och sen inte städar upp efter sig, för tidigare slarv samt för ett riktigt skitbemötande. Ska träffa läkaren på nya vårdcentralen på onsdag, efter det tar jag beslut om det blir patientnämnden eller socialstyrelsen som får sätta tänderna i detta. Jag kan fortfarande bara äta en barnportion om dagen. Äter jag mer så får jag ont och blir illamående (jag får ont i alla fall men jag får mindre ont om jag äter mindre). Det värsta är att ingen tycks tro på mig. Mina prover var bra strax innan jul och ingen, inte ens läkemedelsupplysningen har hört talas om det jag råkat ut för. 

Tyvärr är det så att läkare nog tittar lite för djupt i sina böcker och glömmer bort vanligt sunt förnuft. Och när man kommer som patient med vanligt sunt förnuft (och i mitt fall läshuvud och högskolepoäng) så får man deras fina böcker tryckt ner i halsen så det sjunger om öronen. Minsann, minsann och minsann... 

Nu får jag försöka luska själv efter någon trolig orsak (den mest troliga är så uppenbar att läkaren ifråga borde få rejält med smäll på fingrarna för slarv värre än värst). 

Hur som helst, två månader har det gått sedan magen slutade fungera och fortfarande är det ingen som tar det på allvar. Jag gråter, jag diskuterar, jag försöker ha tålamod. Två månader med extremt lite mat, mina reserver är slut. Jag kan knappt göra något för jag är så deprimerad på grund av matbristen att jag nästan gråter om det står någon före mig i kön i mataffären eller om telefonen ringer. Hur förklarar man det för någon?     

TIllbaka till allergimat

Jag har fått näringsdryck på recept nu. Skönt, de är dyra annars. Sen ska jag äta lite i taget för att bryta den onda cirkeln som jag har hamnat i. De där muffinsen verkar fungera, det är de som står på baksidan av paketet med kokosmjöl från Risenta. Jag ska äta dem och sen ska jag äta en halv portion bovetegröt (med lite risprotein på) och sen ska jag försöka äta en liten portion lagad mat, helst två gånger om dagen. Det blir tillbaka till allergimat för min del.

Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra med vårdcentralen, det lutar åt att jag byter. Men på något sätt ska jag ju låta dem veta hur illa det gick. Problemet är ju att jag behöver ha vårdcentralen nära men det finns en som det tar 15 minuter med buss att komma till, jag ska ringa dem och höra hur det går till. Jag ska i alla fall vänta till jag har pratat med magspecialisten.  

Bla, bla... kommer inte på nåt som rubrik...

På väg till dietisten. Magen är sämre igen. Nästa vecka ska jag till magspecialisten. Det största problemet är att ingen annan läkare gör något för att hjälpa mig tills dess, ingen tycks ta mig på allvar. Förstår de inte hur det är att vara så extremt hungrig, ha massa mat att äta hemma men inte kunna äta mer än ungefär 2 dl? Jag får till och med ont av näringsdryckerna. 

Jag har provat att baka små muffins på mandel- och kokosmjöl. Jag hoppas att det går bättre att äta dem, det gick ok igår.

2013

Jag har öppnat balkongdörren så att jag kan höra fyrverkerierna. Nyårsafton är mitt favoritfirande. Jag hoppas att jag kan vara med och skåla i champagne nästa gång. Det har varit två mycket svåra år men jag börjar varje år med positiva tankar.