Så typiskt mig. Skulle springa till t-banan för att hinna i tid till lektionen idag men min kropp är så messed up att benen vek sig i en trappa och jag föll på knäna och byxorna gick sönder på knät. Bara att gå hem och byta, där rök den första lektionen... och där rök de byxorna. Tur att det var ett par billiga HM byxor, nu har jag beställt nya och jag ska kolla i butiken också, jag kan nog behöva ett till par byxor ändå. Vilken start på fredagen...
En bra sak är att jag var och tränade lite lätt i förrgår. Det gick bra, jag tog det lugnt men jag kunde ändå känna att det gjorde nytta. Jag får inte ge upp med min trasiga kropp nu, den håller på att bli bättre och jag har tappat några centimeter här och där. Tips: tänk er för innan ni går med på att äta antidepressiva, även om läkarna säger att det är bra så tänk på att en vanlig biverkning är viktuppgång. Jag gick upp nästan 20 kg på kort tid och mådde ännu sämre av det och som grädde på moset här så reagerar jag tvärt emot på antidepressiva alltså jag blir mer deprimerad. Det kommer ta tid att vara tillbaka i min gamla storlek, på ett år har jag tappat ca hälften och jag hoppas att det går fortare nu om jag kan börja träna. Ett gissel är ju mina fötter som förmodligen måste opereras igen och då kan jag inte vara så aktiv på ett tag.
Jag har ätit 3 sorters antidepressiva genom åren och ingen har funkat för mig, det sägs att vissa personer med AS diagnos kan reagera tvärtemot på de här medicinerna så jag får anta att jag är en av dem. Den första sorten gick jag inte upp i vikt men fick en hel del konstiga biverkningar i alla fall, de berömda stötarna i huvudet bland annat och jag fick tillbaka självskadebeteendet. De två andra var det viktuppgång och på alla var det ingen effekt på humöret eller förvärrad depression. Jag menar inte att man inte ska ta dem. Man ska ta dem om man kan, om de gör nytta. Men jag känner att vissa tycker att antidepressiva är lösningen på problemet, i mitt fall var det inte så, jag hade en underliggande diagnos som skulle ha utretts långt tidigare. Det finns inga quick fix, man måste gå till källan av problemet.
Så här sitter jag med en trasig kropp som bara fungerar på 50% men skam den som ger sig, jag håller på att bygga om mitt liv så att jag ska få möjlighet att läka och sedan kunna fungera på förhoppningsvis 100% igen.
Nu måste jag åka så jag hinner till andra lektionen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar