+1 till mig

Jag äter idag i alla fall så det går åt rätt håll. Ska fixa lite med privat hjälp för mitt röriga huvud eftersom de inte gör så mycket mer i landstinget och jag ska kolla upp en mottagning där jag tror att de kan hjälpa mig men jag måste kolla om de har avtal med Stockholm stad så att de tar emot remisser. Annars verkar jag ha satt lite fart på arslena i alla fall. Ska träffa farbror doktorn på måndag. Vi får se vad han säger. 

Nu ska jag sova

Nu eller aldrig

Mitt i en period av sorg över hur mitt liv blivit, kanske jag aldrig får bli mamma, kanske jag är dömd till att slåss mot jättar hela mitt liv, kanske jag bara får "stockholmskomisar" (sådana som är din kompis i nåt år och sen bara på krogen), mitt i allt detta spelades den första Black Sabbath låten som jag någonsin hörde, Heaven and Hell. 

Jag står just nu inför ett avgörande vägskäl i mitt liv. Mitt gamla liv kan jag inte återvända till men det har kommit in något nytt i mitt liv, eller ska jag säga nygammalt för det är inte nytt för mig. Hur detta hänger ihop med Black Sabbath tar jag en annan gång. Jag måste ta några beslut. Och jag måste slå näven i bordet. 

Nu börjar kvällsmedicinen att verka... Funderar på det där med betingning, om jag spelar samma musik när jag ska sova, kommer jag i slutändan kunna lugna ner mitt stimmiga huvud på egen hand så att jag tillslut somnar? 

En sak i taget nu

 Idag har jag färgat håret, pysslat om ansiktet med skrubb och ansiktsmask, fixat naglarna. I morgon ska jag se över mina kläder, så att jag har schyssta kläder att ha på mig och jag ska städa. Det går bättre att äta på kvällen och det är ett gott tecken för det betyder att aptiten är på väg tillbaka. Jag ska se om jag kan ta en promenad också.

Jag funderar på om jag skulle klara ett yogapass i det skick jag är i nu och jag är tveksam men jag vet att det är yogan som saknas, den kan läka det som behöver läkas. Jag kan nog börja lite lätt för mig själv hemma. Min yogamatta är inte bra alls men i brist på bättre så får den duga. Den är så hal. När jag tränade yoga förut så fanns det lånemattor men jag tror inte att de har det på den yogastudio där jag vill träna nu så jag får se mig om efter en ny matta.  

En sak i taget

Virrpanna och prottepankisar

Det tar sig, tror jag. Har uträttat lite ärenden i helgen. Det är extremt påfrestande att ens åka in till stan, både fysiskt och psykiskt. Jag orkar inte med folkmassor just nu. Blev yr igår när jag var i ett köpcentrum, stötte i allt i mataffären där. Känns liksom dumt, som om alla ser att jag är vimsig. Hur som helst, jag har köpt proteinpulver och idag gjorde jag proteinpankakor, det var en klar hit. Här har jag gått och trott att jag måste tvinga i mig äckliga gräddiga saker för att få i mig energi så att jag inte ska bli så vimsig. Varför har jag inte kommit på att man kan göra proteinpankakor tidigare? Det blev ju jättegott och jag mår inte illa av dem som jag gör av nästan allt just nu. Chokladsmak med citruskesella och blåbär.

Nu håller jag på med stora förändringar i mitt liv. Jag måste, om jag vill att mitt liv ska bli bra och om jag ska komma tillbaka till en kropp som fungerar och för att minska stress och negativitet. Det är en del saker som jag håller på med för att börja denna process, jag kan berätta mer om dem vid ett senare tillfälle. 

Jag läser den här boken nu:

Jag har sån ångest över att jag inte kan gå till praktiken och att jag inte kan plugga just nu. Bara för att jag tror att jag är en lat och dålig människa för att min kropp är utsliten. Som om jag är skyldig andra för min existens. Konstigt eller hur. Jag skulle kunna driva mig själv i fördärvet för att andra ska tycka jag är duktig och bra. Jag är väl hälften på väg antar jag ;)

Därför är den här boken bra för mig.

Hoppas att ni får en bra vecka. Lev, ät, vila och ta hand om varandra.

Jaga inte det omöjliga, bli inte som jag.

Uppvaknande

Anar jag en liten antydan till att livsgnistan finns kvar? Svag och skör men nog finns den där just nu. Värk och trötthet tär på vem som helst. Sist det var så här illa att det tog mer än 3 veckor innan jag kunde känna mig levande igen var för ett år sen när jag hade opererat mig och inte kunde äta. Det som höll mig uppe då, det som fick mig att känna att jag fortfarande var en del av världen var en adventsljusstake i ett hus nära där jag bor. Det är skog utanför mitt fönster och just i en glipa i grenarna kunde jag se en adventsljusstake som stod och lyste dygnet runt. Den adventsljusstaken blev mitt ankare i världen under några veckor. Jag såg den i år också. Tänk att något så enkelt som en adventsljusstake i ett fönster kan betyda så mycket. Tänk om de som bor i det fönstret kunde veta vad deras ljusstake betydde för mig.

Den här gången var det kärlek till textilt hantverk, dräkthistoria, bygdedräkter och allt vackert som människan faktiskt är kapabel till att skapa. Jag kan inte hantera människor men nog kan människan skapa mycket vackert.


Denna har också varit min ledstjärna denna gång:

Fortfarande trött

Trött, tröttare, jag. Tredje veckan som jag är hemma och inte mycket bättre. Sover fortfarande hela dagarna. Jag tror att det är kombinationen av alla operationer under 2012 och att min mage slutade fungera vid den sista operationen som gör att jag fortfarande är så här. Det har ju varit så här extremt sen dess. Men försök förklara det för folk. Hmm... nåväl, det blir väl bättre såsmåningom. 

Det här gör jag nu: 

Vi är ju lite efter här uppe så Game of Thrones säsongerna visas på tv ett år efter resten av världen har sett dem. Visserligen har ju alla redan sett dem på ett eller annat sätt men jag ser dem gärna fler gånger. Om man betalar för HBO så får man se avsnitten när de egentligen visas men med det kostar så mycket att ha tv i alla fall och vill man ha bra kanaler så måste man betala extra för olika abonnemang, inte lätt för en ensamstående student. Funderar i och för sig på att skaffa HBO i alla fall för de kanaler som man har automatiskt visar bara dåliga program. När jag var barn fanns det bara två tv-kanaler men det var alltid bra program på tv. Märkligt eller hur...  

Även en liten låga är ljus

Jag är fortfarande extremt trött. Jag tror att det är för att det är så mycket dålig energi kring mig, så mycket strul. Tur att jag kan gå till kören och glömma bort mitt liv för en stund. Jag undrar hur det skulle ha varit om jag inte slutat spela under så lång tid. Hade jag varit en bra musiker? Det får jag aldrig veta. Den del av min själ som talar genom musik har varit stum under långt tid, den del av min själ som talar genom konst och bild är fortfarande stum. Jag kände mitt hjärta slå inför konserten i torsdags, jag levde. Min själ var inte stum. En tunn och ensam låga, må den brinna och guida mig genom detta limbo