Sen har jag tagit ett steg vidare i att reda ut mitt röriga huvud så som det är, mitt. Jag tycker inte om när man tycker så synd om personer inom autismspektrat. Det är ingen sjukdom. Jag lider inte om jag får vara den jag är, det är när jag måste modellera om mig själv för att försöka passa där jag aldrig kommer att passa som jag mår dåligt. Jag ser min hjärna som en välsignelse. Om ni visste hur jag upplever saker så skulle ni förstå vad jag menar. Visst, jag testas till bristningsgränsen när jag åker tunnelbana men så har det ju alltid varit, jag vet inte om något annat och jag hanterar det. Om någon kunde uppleva det jag upplever under en klar natt med fullmåne, under en operaföreställning, när jag får dra handen över utsökt textil och studera dess struktur, när jag känner värmen från en häst med dess päls och mule som buffar mig i ansiktet och jag känner hästens sinnesstämning i kroppen. Det är det jag menar med välsignelse. Jag skulle aldrig välja bort det, aldrig någonsin. Om jag så blir sedd som konstig i hela mitt liv så håller jag ändå trumfen på handen och NT:s vet inte ens om det.

Den här skulle jag vilja ha.
Den finns här: http://www.cafepress.com/expressivemind.458543297
Man kan inte träffa mer rätt än så.
Datorhjärna. Jag kanske ska sluta säga att jag har asperger och börja säga att jag har datorhjärna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar