Sömnlös natt

Sömnlös natt, en av många. Jag tänker för mycket. Jag måste få ur mig alla dessa tankar, de äter upp mig inifrån. Så mycket minnen och oro som jag önskar att jag inte hade. Jag har sätt dåliga sidor av människor och därför kan jag inte lita på nästan någon. Jag lyckas alltid bli den som blir sviken till slut, den som de andra vänder sig emot. Jag förstår inte varför. Det har gjort att jag drar mig för att inleda nya relationer för jag klarar inte av det mer. Man tror att det kommer att vara annorlunda men det slutar alltid på samma sätt. Jag tror det är detta som gör att jag inte kan sova på nätterna, jag förstår inte hur jag ska bete mig för att slippa bli utslängd i kylan och därför går jag runt hela dagarna och funderar och funderar över hur jag ska göra och när kvällen kommer så har jag huvudet fullt med oro och så kan jag inte sova. Kanske har jag haft fel människor omkring mig, den sortens människor som slänger ut andra i kylan. Eller så är jag bara en sån som inte kan behandlas på ett annat sätt. Länge trodde jag på det sist nämnda men någon visade mig annat. Någon fanns där utan baktanke. Bara fanns där, lika självklar som att morgonen följer natten. Inget komplicerat, inget tolkande av ej uttalad mening. Visade mig hur det kunde vara. Men sådana människor är sällsynta och jag klarar inte av att förlora tilliten en gång till så jag håller mig undan.

Jag får gång på gång påminnelse om de andra, de som suger energi ur mig. Jag har ingenting att ge dem men de suger märgen ur mina ben och lämnar kvar sitt gift av negativa tankar och energier.

Om jag visste hur jag skulle få dessa negativa energier ur min kropp så skulle jag sätta igång direkt men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra.

Jag är trött nu och tänka och skriva är ganska jobbigt just nu, det kommer liksom inget ordentligt ur mitt huvud. Kanske jag ska skriva ner det som snurrar i mitt huvud just nu på ett word-dokument. Kanske neutraliseras energin om den kommer ner på papper. Jag har ju ändå gett upp tanken på att få sova inatt så det är värt ett försök.

Förlåtelse

Pappa jag förstår dig. Med de uppväxtförhållanden du måste ha haft så förstår jag varför du började dricka så tidigt, jag förstår varför det gick så snett för dig. Jag förlåter dig. Jag önskar att du fanns kvar så jag kunde säga det här till dig.

Övergångsprocess

Nu har jag snart fått tillbaka mitt gamla höftmått och jag är väldigt glad för det. Jag gick upp en del i vikt på grund av dumma mediciner som istället för att få mig att må bra gav mig superångest över att jag hatade mitt utseende. Måttbandet visar att jag börjar närma mig men mina ögon ser något helt annat och vågen törs jag inte ställa mig på för jag litar inte på vågar, jag använder hellre måttband. I mina ögon ser jag ut som en ballong och jag vet att det inte är ett bra tecken, jag borde kommentera detta till läkaren för sådana tankar hade jag inte innan jag började med den medicinen och det har gått lite mer än 3 månader sen jag slutade med den. Jag längtar så efter när min fot blir så pass bra att jag kan börja röra på mig mer och börja träna.

Annars så är jag fortfarande ganska stressad över att jag inte vet om jag kan börja på kurserna i nästa vecka. Vem skulle inte bli stressad av det?

Sen har jag idag bestämt mig för att det ska bli ändringar här i Nattfågelns liv, med början måndag morgon. Om, för att vara nördigt exakt, 7 timmar så fyller jag år (just nu är klockan 00:55). 5 minuter i 8 på morgonen den 16 januari år XXXX så ploppade jag ut och från och med nu så ska mitt liv vara som jag vill ha det. Ordning och reda och snyggt och prydligt, så tycker jag om att ha det omkring mig. Mitt horoskop i Elle för 2012 säger att jag är i en övergångsprocess och att året blir början på något helt nytt. Jag behöver bara sätta ut riktningen, mina mål och mina motiv. Jag börjar imorgon...

Nu ska jag sova

Brytpunkt

Jag är så uttråkad. Först så har jag varit hemma med foten i två och en halv månad och jag har en månad kvar innan jag kan börja jobba, jag vet inte om jag kan börja plugga nästa vecka för försäkringskassan kan bli kinkig om jag gör det (varför känns det som om myndigheterna äger ens liv?). Foten är bättre och det är ju bra men det gör ju också att jag är piggare och vill kunna göra saker som inte belastar foten så mycket (exempelvis börja på en distanskurs som jag ska gå under vårterminen). Ring någon? Jaha, vem? Vem som jag känner vill diskutera evolution; vad politik, religion och ekonomi har gemensamt (utan att vara värsta rödstrumpan), mode (riktigt mode, haute couture, designers och prêt-à-porter ni vet). Jag har letat bloggar men inte hittat någonting som kan tänkas vara intressant. Facebook, ja det är ju bra när man vill hålla kontakten men generellt så verkar nivån på statusuppdateringar ligga väldigt lågt. Kulturella saker verkar inte vara något som intresserar med hänvisning till hur många likes det får, däremot är det väldigt populärt med bilder som går från hals till höft (ja jag vet att du har en snygg kropp, jag bryr mig bara inte). Jag får associationer till det där klippet i filmen Almost Famous , I'm a golden god:

http://www.youtube.com/watch?v=fy5NvWf37YM

Jättebra film, om någon inte har sett den så se den! Massa bra musik.

Hmm... baserat på vad jag skrivit nu så kanske jag borde fundera på att skaffa mig en hobby, engagera mig i någonting där jag kan möta likasinnade. Politik kanske, det har kommit i tanke mer än en gång men det kan ge att jag glider ännu längre från de bekantskaper som jag har. Jag tror att jag är den enda i min bekantskapskrets som röstar på moderaterna och jag misstänker att vissa är väldigt close minded när det gäller politik. Tar för givet att alla röstar som dem.

What to do?

Jag vet att jag befinner mig i en brytpunkt i mitt liv, det är nu jag ska göra de val som kommer att spegla sig på min framtid. Jag vet ungefär hur jag vill ha det i framtiden och nu behöver jag identifiera de val som kommer att föra mig i rätt riktning.

Med detta avslutar jag för idag, hoppas jag inte är allt för tråkig med mina funderingar...

Det blir lövbiff med sallad till middag :)

post op

Allt har gått bra. Jag fick se foten strax innan den lindades in och den såg jättefin ut, rak och fin och ärret kommer att bli relativt litet. Idag har bedövningen gått ur och dagen började med jag hade riktigt ordentligt ont men med tanke på vad som gjorts så är det ju inte så konstigt (de har ju faktiskt tagit bort en liten bit av skelettet). Med krumelurpiller så kan jag hasa mig till köket eller toaletten men jag har mest sovit och tittat på film (tur att jag har färdiglagad mat som jag kan värma i mikron). Idag är jag väldigt glad över att min lägenhet är liten, jag har satt ut en pall i hallen som fungerar som pausplats när jag ska till badrummet. Imorgon kommer mamma och jag ska be henne hjälpa mig att duscha för jag vågar inte göra det själv än, jag är inte säker på att jag kommer upp ur badkaret riktigt än.

Jag är så glad när jag tänker på hur foten kommer att bli när jag slipper knölen och förhoppningsvis smärtan av den också. Jag ska på återbesök hos ortopeden om 6 veckor och då ska vi disutera den andra foten också. Tänk vad härligt med raka och fina fötter som inte gör ont (äntligen!). Nu är det massa dvd:er som gäller, jag har ju True Blood boxen som jag börjat titta på idag :)

Nervös

I morgon ska jag äntligen operera min fot. Jag är jättenervös men det ska bli skönt att få det gjort, jag har haft ont så länge nu. Det blir ett kort inlägg nu för jag ska äta snart och sen ska jag börja med förberedelser. Jag ska byta mina piercings till såna där i plast för jag får inte ha något i metall på mig, sen ska jag duscha med en speciell tvål ikväll och imorgon bitti, sen får jag inte äta något efter midnatt och imorgon får jag bara dricka ett halvt glas klar vätska 2 timmar innan jag ska åka till sjukhuset.

Nervös!!!