Lite om tillgänglighet

Man pratar om tillgänglighet och det är bra. Vad jag undrar är hur man resonerar kring tillgänglighet för personer som är känsliga för sinnesintryck. Jag är exempelvis känslig för ljus, jag kan bära solglasögon. Jag är också känslig för beröring, inget att göra åt, jag bor i en storstad. Jag är känslig för ljud och jag har sedan barndomen gått med musik i hörlurar när jag är ute, åker buss och är i stan. Men, numer är det ljud överallt och det går genom hörlurarna. Ta tillexempel rösten som säger stationerna på bussen eller den där knappen som numer finns vid busshållplatserna som säger när bussarna kommer. Sen har vi alla som pratar högt i mobilen. Kvinnan som satt bredvid mig nyss pratade högt och energiskt i din mobil och nu har jag ett gäng sjuksköterskestudenter som diskuterar något med graviditet och förlossning, tillräckligt högt för att jag ska höra genom hörlurarna. Hur ska jag då göra? Jag måste ju åka buss... Jag kan ju inte direkt säga "kan ni vara tysta, jag har Asperger". 

Tack och lov för Jussi Björling, denne fantastiska tenor vars röst lugnar mig i dessa stunder. 

Allt är bra

Kom precis från sjukhuset och allt är bra. Jag är trött och öm i armvecken efter alla provtagningar. Nu blir det vila, några dvd som jag har hemma, frukt och juice. 

Någon gång är alltid den första

Jag som trodde att jag tillhörde dem som inte kunde få kräksjuka. Nu har jag svaret: Jag kan bli kräksjuk. Jag kan till och med bli så dålig att jag måste åka till akuten och få dropp. Dessutom nästan 40 grader feber och överjävligt ont i ryggen. Efter 8 timmar, två påsar vätskedropp, en massa prover, febernedsättande och en skiktröntgen fick jag åka hem. Jag var hemma vid halv 9 i morse och imorgon på morgonen ska jag tillbaka för att ta mer prover. Jag mår mycket bättre, jag har till och med ätit varma smörgåsar nu på kvällen. Nu tittar jag på Carl Einar Häckner på tv och jag är för trött för att orka skratta och han är så himla rolig. 

Det bästa idag var att duscha och borsta tänderna efter en natt med kräksjuka, en dag med feber och massa ont i ryggen och en natt på akuten. Snälla ambulanskillar, snäll personal på sjukhuset som bjöd patienterna på frukost nere på akuten och även om jag inte kunde äta så mycket så var jag väldigt glad för kaffet och juicen, den snälla taxichauffören som var väldigt förstående över att jag hade svårt att komma ihåg koden till kortet när jag skulle betala och som sa att han hoppades att jag skulle bli frisk snart. 

Vilken tur att jag har kvar av de där engångstandborstarna som jag brukar ta med från tandläkaren för nu har jag slängt tandborsten och jag får ta fram en ny om några dagar när jag inte riskerar smitta någon längre. 

Nu, sova...

Vad är det som händer?

När ska media lära sig den tänkvärda frasen från Spindelmannen (2002) "With great power comes great responsibility"? Att media är en stadsmakt är ingen nyhet. Därför är det desto viktigare att media tänker efter före, speciellt när det handlar om public service.

Anledningen till att jag skriver detta är främst att Sveriges Radio P1 i programmet Studio Ett den 17/2 ställde en fråga som inte kan tolkas som annat än antisemitisk till Israels ambassadör.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/radio/article3885634.ece

Jag har lyssnat på klippet och jag är chockad över att frågan över huvud taget ställs och än mer chockad att programledaren inte förstår vilket oacceptabelt övertramp hon gjort.

Sen googlar jag vidare och hittar detta:
http://bloggar.expressen.se/opinionsbloggen/2015/02/sr-fortsatter-sprida-sin-hyresbluff/

Jag har alltid lite på skoj sagt att media är så vinklat och man vet aldrig vad man kan lita på. Observera att det varit mestadels på skoj men med ett sting av oro.

Var är det på väg? Hur många gånger kan de be om ursäkt innan tilltron försvinner? Samtidigt läggs lokaltidningar och lokalnyhetsredaktioner ner. Var landar vi tillslut?


Som grädde på moset såg jag idag att SVT beslutat att byta namn på den dokumentärserie om ungdomar med Aspergers syndrom som ska visas. Tidigare hette den "Den som inte får finnas". När jag såg trailern till programmet tänkte jag: f*n va bra! En känga till NT-samhället. För det är så jag känner mig många gånger. Jag måste förställa mig för att passa in. Jag måste garantera att jag är bra ändå, fast jag har aspergerdiagons. Jag måste kompensera genom att vara extra duktig, extra trevlig och extra bra i allt för att jag har denna diagnos. Inte för att jag egentligen behöver det, jag gör mitt bästa i allt och är i många fall bättre än "vanliga" NT:s. Jag är mycket noga med att göra bra ifrån mig på mitt arbete och min chef är nöjd med mig. Jag spelar flöjt, sjunger i kör, kan och har sjungit sopranstämma till Mozarts Requiem utantill, håller på att lära mig spela fiol, är autodidakt i textilt hantverk. Ändå känner jag att jag måste lämna garant till NT-samhället att jag "är bra ändå". Jag känner att jag inte får finnas som den jag är.

Nu heter programmet "Den som får finnas" och jag är besviken. Ändringen måste ha gjorts precis nyligen för sist jag kollade för några dagar sen så var det det gamla namnet. SVT säger att många blivit upprörda och det kanske de har blivit men jag är upprörd nu.

Ville de inte riskera fler fadäser? Grodorna tycks dugga tätt i svensk public service i år.

Grusa gångvägarna tack!

På väg till Huddinge sjukhus, inte det lättaste idag när allt gör ont och det är glashalt ute och ganska dåligt sandat. Är typ livrädd varje gång jag går ut. 

Jag har fått en KBT-behandling med inriktning på personer med asperger och jag har gått den sen i höstas. Den hjälper. 

Jag måste vara sist i världen med att läsa Torka inte tårar utan handskar, det är med gråt i halsen som jag tar mig genom den andra boken.

Natt till måndag

Nu ska jag gå och lägga mig, under ett nytvättat duntäcke :)

Imorgon ska jag börja planera lite projekt och se till att personer får de utlovade svar på sina frågor. 

Det är fortfarande oro inför veckostarterna, tror det sitter inpräntat sen så lång tid tillbaka att jag inte tror det någonsin kommer att bli bra. 

Tvätta, tvätta

Svär lite över att jag var så klantig och spillde kaffe på mitt vita påslakan. Det blir tvättstugan klockan 7 på morgonen imorgon, det gick genom till täcket också. Var i tvättstugan nu på eftermiddagen också men vad ska man göra... Jag blir så less på folk. En kille (man) gav mig onda ögat för att jag flyttade hans tvättpåse för att han tyckte att det var lämpligt att ockuppera hela bordet i tvättstugan, folk är så full of themselves (suck). 

Mina fina släktingar har skickat alla hjärtansdagshälsningar på sms, sånt blir jag glad av. 

Nu ska jag dricka kaffe och sen ska jag lägga fläckmedel på kaffefläcken på påslakarnet.