Snön kom idag

Jag står med en fot i det gamla och en fot i det nya. Jag vågar inte riktigt ta steget helt ut i det som är nytt och  fortfarande relativt okänt. Det är tryggt med gamla rutiner även om det inte är de bästa, man vet vad man har. Konstigt nog har jag vid vissa tillfällen i mitt liv kunnat byta riktning helt utan problem. Kanske det inte varit så drastiskt som nu, jag vet inte. Sen i somras har saker hänt så fort och det är bra men jag blir nästan lite yr av de tvära vändningarna. Men det är bra, det blir bra till slut.

Idag kom snön och det är vackert och gnistrande utanför fönstret. Hoppas att det får ligga kvar. Jag vill få känna på lite snö innan jag blir liggande med foten i ett jättebandage.

Det är verkligen dags att ominstallera min dator... Men jag vet inte när, jag kan inte vara i samma rum då (och jag har bara ett rum i min lägenhet) för jag tål inte windows xp-ljudet och att höra det för varje språk som ska installeras i X antal timmar gör mig till ett totalt nervvrak.

Det går fo(r)t ibland

Det gick fort det där med operationstiden. Men så skönt att få det ur vägen. Nu ska det väl bli bra, jag får en skruv i foten som på vänster fot. Men det blir ju ganska surt att för tredje året i rad fira nyår med trasiga fötter knaprandes krumelurpiller, alltså inget nyårsfirande att tala om. Den här operationen gör ONT efter när bedövningen släpper så det är inget som jag se fram emot men jag har väl blivit lite luttrad vid det här laget. Jag visste ju att det skulle bli så här.

Det blir inga skridskor i vinter men jag kanske kan ha snygga skor igen till hösten... Converse i all ära men ibland vill man ha lite klack och elegans...

Nu ska jag gå och lägga mig och inviga min nya läsplatta.
Jag avslutar dagen med:




God natt...

Operation igen

Jag har fått operationstid igen. Nu måste jag se om det går att lösa med skolan. Jag fick en återbudstid så det är redan på lucia. Tre fot operationer på ett år, man blir ju gråtfärdig av mindre.

Uppdatering

Proteus är i Stockholm på lördag!!!
Undrar om det finns biljetter och om jag kan lura dit någon som sällskap...

Den fetaste fallskärmen jag kan hitta

Fly high, fall hard... Så har jag resonerat kring mitt liv, dvs. om jag är mycket lycklig under en period så kommer det alltid en djup dipp direkt efter. Det behöver inte vara så, jag tänker inte ha det så något mer. Jag tänker göra allt jag kan för att slippa det. Det gör att jag inte vågar vara riktigt lycklig för jag fruktar fallet efter, jag vill inte ha det så längre. Jag ska stöpa om mitt liv så som jag vill att det ska vara. Jag ska ta bort all negativitet och omge mig med saker som får mig att må bra, fokusera på de sakerna som jag kan ha kontroll över. Den biten kommer att bli svår men jag måste försöka.

Nästa sak att satsa på är att få se Proteus men då får jag nog åka till Finland men det har jag ju inget emot. Jag tror inte han kommer till Sverige så ofta.
Jag ska också ta upp lite gamla bekantskaper, de är bara ett sms bort.

Jag tänker skaffa mig den fetaste fallskärmen jag kan hitta och jag vet precis var jag ska börja.

Uppdatering

Det finns inte så mycket jag kan skriva som kan ge rättvisa åt SHM konserten. Den var galet bra! Jag är svårimponerad när det gäller konserter, jag har gått på konserter i 20 år så jag har sett en hel del och det ska mycket till för att få mig att glömma tid och rum på en livespelning. Swedish House Mafia blåste omkull i princip allt. Hos mig ligger spelningen numer på delad förstaplats tillsammans med Kiss återförening 1996. Jag önskar att jag hade kunnat gå alla tre kvällarna. 

Nu är jag tillbaka i vardagen med dess vanliga lunk och huvudbry. Men under två timmar i torsdagskväll var jag fri, jag var fri från omvärlden som jag måste agera tolk för så att hjärnan ska förstå. Jag brukar säga att musik är mitt förstaspråk och talspråk är mitt andraspråk. Jag måste bearbeta talspråk innan jag kan förstå det, det går inte rätt in. Musik går rakt in och jag behöver inte anstränga mig för att "översätta" det till någonting.  

Så här såg det ut i torsdags. Swedish House Mafia på Friends Arena i Stockholm: 

Det är inte jag som filmat, det är taget från Youtube. 

Jag stod på andra sidan golvet på första läktaren.

Tillbaka till verkligheten

På väg till skolan. Jag har sagt till läraren att jag blir lite sen idag. Konserten var otroligt bra. Så synd att det är sista turnén. Det var förvånansvärt smidigt att ta sig hem inatt, SL hade satt in extratåg från Solna. Skriver mer sen...

SHM

Mitt första mobilinlägg kommer från Friends arena. Det är en timme kvar till Swedish House Mafia ska gå på. Nu är det publikuppvärmare på scenen. Det ska vara något väldigt speciellt för att jag ska bry mig om publikuppvärmare men jag har hittat en bra plats och det här låter faktiskt bra. Golvet börjar fyllas men på läktarna är det fortfarande glest. Jag tror det här giget blir riktigt bra. Första Stockholms giget av tre. Jag måste erkänna att jag tycker lite synd om de dom inte är här, ni missar verkligen något. Till alla mina hårdrockande metal kompisar: gissa vem som kommer att ha roligt ikväll...

SHM @ MSG... OMG!!!

Irriterad

Jag blir inte klok på mig själv just nu, jag har en massa bra saker som händer just nu men någonstans sitter den gamla Grima och kraxar olycksbådande i mitt öra (jag kallar mina negativa tankar för Grima för då blir det lättare att hantera dem). Varför? Jag har fått tillbaka ett delresultat på redovisningstentan och jag är godkänd, jag har inte fått betyg än men det kommer. Jag har fått praktik. På torsdag ska jag se Swedish House Mafia och jag har kunnat börja träna lite lugnt igen. Varför mår jag såhär idag då? Igår var ju en jättebra dag. Vissa säger att jag fortfarande håller på att ställa om mig till mina nya levnadsvillkor och även om det är mycket bättre än de gamla så tar det mycket på krafterna. Jag kan hålla med om detta men hur lång tid ska det ta egentligen? Jag dras ju till det som är bra nu, inte som förut att jag gjorde saker som kunde få mig att må dåligt och när jag nu väljer de bra sakerna så kan man ju tycka att jag borde slippa de här humördipparna. Jag tycker inte om dagar som den här när jag inte får någonting gjort, jag behöver vara aktiv för att må bra och jag har varit i ett slags moment 22 tidigare där jag inte orkade göra saker och mådde sämre och fick ännu mindre ork osv.

En sak har jag faktiskt rätt att vara irriterad på. Jag skulle enligt överenskommelse vara med som statist på en föreställning som en person ska hålla i helgen och jag skulle ha blivit kontaktad för flera månader sen ang. möte kring denna föreställning. Inte ett ord har jag hört, jo föresten ett sms som hade syftet att sälja hens  bok. Annars ingenting. Så var det med det, jag har skrivit om denna person tidigare här och jag blir så besviken för jag trodde inte att hen var så här. Guess I'm just another pretty face för hen. Det har jag i och för sig misstänkt tidigare, när vi hade möte i våras. Synd. Men så går det när man gör affärer med sina bekanta. Big mistake. Hens förlust.

Jag har bara eftermiddags lektion imorgon men jag ska satsa på att gå upp tidigt ändå eftersom jag inte fått någonting gjort idag. Sen vill jag bara att den här dagen ska ta slut och jag hoppas att det blir en bättre dag imorgon.

Don't worry

Sitter uppe och funderar. På vad? Massor av saker. Jag börjar känna ett slags lugn som jag inte visste fanns, jag kan inte riktigt beskriva känslan. Skolan går bra. Jag har fått praktikplats nu, vi ska ju praktisera första omgången i vinter. Jag ska praktisera på en liten redovisningsbyrå, det ska verkligen bli jätteroligt.

Det har hänt mycket under den här hösten, jag har inte riktigt hunnit med själv. Mitt liv har tagit en helomvändning som jag hoppas kommer att vara permanent. Jag känner hur allt lossnar, som om jag varit fastfrusen i ett isblock som nu börjar tina. Är det så här det är när man inte går omkring och är nervös och orolig hela tiden? Jag ska inte skriva så mycket nu för det är sent och jag tänker gå och lägga mig, jag har lite saker att göra imorgon. Träningsvärken är i princip borta och det rycker i träningssuget igen, imorgon eller på måndag får det bli...


Lite nattmusik...

   

Inte min dag idag...

Så typiskt mig. Skulle springa till t-banan för att hinna i tid till lektionen idag men min kropp är så messed up att benen vek sig i en trappa och jag föll på knäna och byxorna gick sönder på knät. Bara att gå hem och byta, där rök den första lektionen... och där rök de byxorna. Tur att det var ett par billiga HM byxor, nu har jag beställt nya och jag ska kolla i butiken också, jag kan nog behöva ett till par byxor ändå. Vilken start på fredagen...

En bra sak är att jag var och tränade lite lätt i förrgår. Det gick bra, jag tog det lugnt men jag kunde ändå känna att det gjorde nytta. Jag får inte ge upp med min trasiga kropp nu, den håller på att bli bättre och jag har tappat några centimeter här och där. Tips: tänk er för innan ni går med på att äta antidepressiva, även om läkarna säger att det är bra så tänk på att en vanlig biverkning är viktuppgång. Jag gick upp nästan 20 kg på kort tid och mådde ännu sämre av det och som grädde på moset här så reagerar jag tvärt emot på antidepressiva alltså jag blir mer deprimerad. Det kommer ta tid att vara tillbaka i min gamla storlek, på ett år  har jag tappat ca hälften och jag hoppas att det går fortare nu om jag kan börja träna. Ett gissel är ju mina fötter som förmodligen måste opereras igen och då kan jag inte vara så aktiv på ett tag.

Jag har ätit 3 sorters antidepressiva genom åren och ingen har funkat för mig, det sägs att vissa personer med AS diagnos kan reagera tvärtemot på de här medicinerna så jag får anta att jag är en av dem. Den första sorten gick jag inte upp i vikt men fick en hel del konstiga biverkningar i alla fall, de berömda stötarna i huvudet bland annat och jag fick tillbaka självskadebeteendet. De två andra var det viktuppgång och på alla var det ingen effekt på humöret eller förvärrad depression. Jag menar inte att man inte ska ta dem. Man ska ta dem om man kan, om de gör nytta. Men jag känner att vissa tycker att antidepressiva är lösningen på problemet, i mitt fall var det inte så, jag hade en underliggande diagnos som skulle ha utretts långt tidigare. Det finns inga quick fix, man måste gå till källan av problemet.

Så här sitter jag med en trasig kropp som bara fungerar på 50%  men skam den som ger sig, jag håller på att bygga om mitt liv så att jag ska få möjlighet att läka och sedan kunna fungera på förhoppningsvis 100% igen.

Nu måste jag åka så jag hinner till andra lektionen...