Facebook är ett underligt fenomen, man ser verkligen vilka personer som man har att göra med. För att ta några exempel: om man laddar upp bilder på sig själv som visar sin kropp eller sitt ansikte redigerade med phoptoshops enklaste knep nämligen dra ner på skärpan i bilden så får man många likes men om man skriver om studier eller litteratur (riktig litteratur inte kiosklitteratur eller pocketshop) då är det ingen som orkar bry sig. Ett till exempel som talar sitt alldeles för tydliga språk kommer från inlägg som jag själv gjort: i ett inlägg nämnde jag att jag tillbringat dagen på akuten, visserligen pratade jag om mina krånglande datorer också men jag skrev mestadels om att jag suttit på ett av stadens akutmottagningar under en stor del av dagen... inte ens ett "hur mår du" eller "vad har hänt" fick jag. I nästa inlägg som jag gjorde ca 30 minuter senare skrev jag att jag köpt den snygga vinterkappan som jag ville ha och vad händer.... jo: likes! Med andra ord: vi skiter i om du så åker skytteltrafik till akuten men fan va kul att du köpt en ny vinterkappa. And this is my so called friends? Jag tror inte det.
Men det här är inget nytt, jag vet sedan länge att folk vänder bort blicken och skruvar obekvämt på sig om man besvarar deras obligatoriska "Hur mår du" med "Inte så bra just nu, jag har kronisk värk och knaprar starka värktabletter". Patetiskt! Ni kan väl ändå försöka dölja det och om ni ändå frågar så får ni för fasiken vänta er ett svar!!! Och kan man inte hantera att alla inte har det tip top hela tiden så får man helt enkelt sluta fråga. Det är få saker som jag föraktar mer än alla dessa fakevänner, nej inte vänner ens fakebekanta. Jo en sak till: de som ligger enbart för att slippa sitta på nattbussen hem, de hamnar ett snäpp ovanför i skalan över patetiska personer. Det har hänt att folk vill hångla upp en för att sedan antyda på att följa med hem och eftersom jag inte ligger på första kvällen så säger jag nej och sen hör jag inget av dem något mer. Till detta ska tilläggas att personerna i fråga blev tvungna att sitta och åka nattbuss i en halv evighet för att komma hem. Vad ska jag säga? Sorry... flytta närmare stan istället då eller gilla läget och åk hem, sluta hora för att få slippa åka nattbuss för det finns INGET som är så avtändande som det.
Nu har jag klagat tillräckligt för idag. Nu ska jag skriva om en bra sak:
Södersjukhusets nya lättakut. Guldstjärna!
Jag har åkt en del turer till sös akut och det har alltid varit lika deppremerande. Akuten känns som en bunker och är väldigt sliten. I går fick jag komma till lättakuten... Nytt och fräscht, ovan jord med fönster i undersökningsrummen och det bästa av allt: musik! Det första jag hörde när jag kom innanför dörren var musik. Har ni sett det där avsnittet av Grey's anatomy när Christina hade ärende inne på dermatologen? Så kände jag mig när klev in på lättakuten. Man mådde genast lite bättre bara av stämningen där inne, nack- och ryggsmärtor och skit men det var musik i högtalarna och fönster i rummen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar