Rastlös

Så rastlös. Jag behöver komma i balans men just nu så tycks inte kroppen vilja samarbeta med huvudet. Jag försöker spåra orsaken till detta, förra vecka var ju finemang. Det enda jag kan komma på är att jag har ätit lite för mycket kolhydrater och för lite frukt så magen bråkar lite. Kan man bli rastlös av kolhydrater? Man säger ju att man får sockerkick av socker å så men... nej, jag vet inte. Idag är nog bara en sån där dag. Jag får ta mig en kopp yogi tea och hoppas på det bästa.

Det hjälper ju inte att datorerna tycks ha gått i dvala. Sååå frustrerande. Mer arbetsminne blir det inom snar framtid

Vecka 8 i korta drag

Första jobbveckan på 3 1/2 månad är avklarad (och helgen därefter också). Nu är jag jobbledig i en vecka för jag behövs inte under sportlovsveckan. Det är så skönt att vara tillbaka på jobbet även om jag har varit jättetrött. Kommande vecka ska jag ta igen lite av allt som jag kommit efter med som skola, få datorn i ordning efter att den var på lagning, större städprojekt (läs frosta ur frysen), samt allmän planering.

Jag är egentligen rätt tom i huvudet just nu, jag behöver koppla bort mitt huvud och läsa en bit skönlitteratur (jag får hålla isär det tror jag eftersom jag även läser kurslitteratur och facklitteratur) och sen ska jag sova. Det blir ingen sovmorgon i morgon, inte som idag och igår.

Vad har hänt i veckan då?

- Big Brother har ju börjat och ja, jag tittar på det. Det är det enda av dessa reality program som jag tittar på.

- Vi är ju mitt i mello månaden och det blev ramaskri när Ranelid gick vidare till final. Facebook glödde i statusuppdateringarna, kultureliten spydde galla, Ranelid verkade råka ut för en liten häxjakt.

- Det föddes en liten prinsessa. Ranelid glömdes snabbt bort när Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel fick en liten dotter. Stort grattis till Victoria och Daniel!!!

- Den nya prinsessan fick namnet Estelle Silvia Ewa Mary (Estelle som tilltalsnamn). Herman Lindqvist dissade namnet öppet. Tydligen finns det en historia bakom detta tjafset om namnet men jag orkar inte bry mig. Jag tycker Estelle är ett fint namn och hoppas att Victoria och Daniel struntar i vad en populärhistoriker häver ur sig.

- Vissa kunde tydligen inte låta oss få vara glada åt att Sverige fått en ny liten tronföljare utan var tvugna att försöka samla på sig PK-poäng (blir å trött på folk ibland).

- Jag har kommit på hur roligt det är med genetik. På en föreläsning i evolutionsgenetik uppstod det en mycket spännande diskussion om allt från vad som räknas som en individ till etiken kring att manipulera gener. Diskussionen blev mer och mer lik Sci-Fi. Jag måste lära mig mer om detta!!! Tänk vad roliga diskussioner man skulle kunna ha på fester =)

Det var nog allt för denna gång.

God natt

Back in business

Nya tag. Igår var jag tillbaka på jobbet och det var så skönt. Jag tror att 3 1/2 månads stillasittande gjort sitt för mitt humör också för idag är jag pigg och på relativt bra humör. Lets face it, jag mår inte bra av att vara sysslolös. Idag ska jag fixa lite saker, behöver uträtta ärenden å sånt (usch, det kommer att gå pengar åt det men vad ska jag göra). Det jobbigaste när man går sjukskriven måste nog vara den ekonomiska biten, har man pluggat mycket och jobbat lite och har oturen att bli sjuk så är det inte roligt. Å andra sidan behöver man ju helt andra saker när man är sjuk som medicin eller i mitt fall nu skor. Det är vad jag ska göra idag, inneskor. Jag tror att jag har retat upp mina stressfrakturer i foten nu när jag blivit mer aktiv och rörlig igen så jag behöver inneskor för att det inte ska göra så himla ont (typ sholl eller birkenstock). Jag har på jobbet men jag behöver ett par hemma också har jag märkt.

Jag ska verkligen lägga ner tid på sparande och ekonomi nu framöver. Jag märker ju mer och mer att man verkligen behöver ha lite resurser undanstoppade för att fixa livets svängningar. Den här perioden är väl för mig enbart en stor släng av otur. Först strulade det sig med foten i 3 1/2 månad och under den tiden kraschade datorn så jag var tvungen att byta hårddisken och nu tror jag att jag måste ta hit en elektriker (även om det kanske går på hemförsäkringen så blir det ju alltid en självrisk).

Tror jag ska ta ett långkok imorgon, får gräva lite i frysen (använda de resurser som finns hemma i min frys). Jag borde ha tillräckligt för att fixa middagar och kanske lunchlådor månaden ut. Sen en sats sojayoghurt och baka lite bröd. Man kan göra mycket själv istället för att köpa på affären och då får man också 100% koll på vad maten innehåller.

Nu blir det en snabb kopp kaffe och sen ska jag piffa mig lite

Uppdatering

Idag var en lite bättre dag än igår. Jag fick tag på de jag behövde få tag på. Jag ska få riktigt melatonin istället för circadin som jag skrev om igår, jag hoppas verkligen att det funkar bättre. Tanken med melatoninet var ju att jag ska fasa ut mina benzo preparat men med circadin så måste jag ju ta ytterligare en benzotablett på dagen för jag blir så nipprig att jag inte ens kan gå utanför dörren. Jag provade att krossa circadintabletten igår kväll och det gick lite bättre idag men jag behövde en lugnande för att kunna fungera i alla fall och sen däckade jag när den började verka och det är ju inte heller så bra.

På habiliteringen tittade vi på en liten handdator som ska hjälpa mig att komma ihåg saker (att äta bland annat), få lite ordning och få igång rutinerna bättre. Den ser ut som en smartphone och om den fungerar för mig så kommer den att bli som ett komplement till min egen telefon.

Bäst av allt: Den är diskret.

Alla hjälpmedel är så fula, de skriker verkligen att här är det en person som inte är som andra. Vem vill ha det så? Vem vill ha dessa fula landstinget-liknande saker i sitt hem och i sitt liv? Man får ju hjälpmedel för att man ska kunna klara sig bättre i samhället men hur roligt blir det om hjälpmedlen i sig skiljer ut användarna ännu mer än vad funktionsnedsättningen gör?

Om någon industridesigner någonsin läser detta så här kommer ett tips: Designa lite snygga och moderna hjälpmedel. Jag har googlat runt lite och det efterfrågas i diverse forum. Snygga hjälpmedel för alla typer av funtionsnedsättningar. På ett forum efterfrågades det snygga rullstolar och jag efterfrågar snygga hjälpmedel för de med kognitiva funktionsnedsättningar. Man vill inte avvika mer än vad man redan gör. Jag vet inte hur det ser ut i resten av världen men här i Sverige är det öken på den här fronten.

Jag är väldigt trött idag, skulle ha varit på kvällskurs nu men jag är helt slut efter mina ångestmani dagar. Jag ska till banken imorgon, ska prata lite med min nya bankman (pensionssparande, övrigt sparande och lite sånt) och jag ska förbereda det efter jag har fått i mig lite sen middag. Jag har funderat ett tag på att bli helkund på den banken där jag har mitt bolån och det ska vi också prata om imorgon. Jag känner verkligen att jag vill ta itu med det här nu, få koll på fonder och pensionssparande och sånt.

Nej, nu: Mat

Fail igen

Skit! Jag säger bara: Skit! Jag känner mig än en gång som en mänsklig försökskanin. Fick ju melatonin, eller rättare sagt Circadin. Circadin ska tydligen vara samma som melatonin men, och här tycks det vara ett riktigt ordentligt MEN jag har spenderat dagen med att googla biverkningar på denna lilla tablett. Det sägs att melatonin är snällt och fint och att det har få biverkningar å sånt fint och bra MEN jag får ju biverkningar av allt och jag har nu börjat visa något som måste kunna jämföras med mani blandat med ångest. Jag, mani!?! Helt otroligt! Vad hittade jag när jag googlade då? Jo, det tycks vara en stor skillnad mellan melatonin och circadin, i alla fall hos npf-are. Har läst genom en lång tråd på ett AS-forum där majoriteten fick bra effekt av melatonin men som får stora problem med circadin. Vad som gör det hela ännu krångligare är att läkare måste söka licens för att få skriva ut melatonin och det tycks vara olika beroende på läkare, bostadsort osv. om man får licensen beviljad. Jag har försökt få tag på min behandlare hela dagen idag men inget svar... igen. Jag blir galen (galnare? Take me to the funnyfarm galen? Nej, förhoppningsvis inte än). Vad ska jag göra nu då? Jaga BA med blåslampa imorgon också (måste tyvärr om jag vill ha hjälp någon gång i år). Men ikväll då? Vissa på forumet försökte krossa tabletten för att slippa depotefekten men jag ser inte hur det skulle kunna hjälpa mig från att få ångestmani. Varför är de så j***la tröga inom psykiatrin? Fattar de inte att medan de går och drar och gissar så blir vi bara sjukare och vi som försöker ha ett någolunda normalt liv sumpar chans efter chans till att få det. Problemet med melatonin verkar vara att man måste testa circadin först innan man kan ansöka om att få rent melatonin. Men... bra... verkligen, toppen... laborera mer med våra liv tack (aspare kan vara ironiska, tro mig).

Har fått Valdoxan (tror det var det) förslaget också. Snygg broschyr, inga biverkningar osv. osv. MEN slå upp det på FASS, read it and weep. Circadin skulle enligt farbror doktorn och BA inte ha några vanliga biverkningar MEN i bipacksedeln finns det visst vanliga biverkningar som exempelvis viktökning (som jag redan är livrädd för, så-pass-att-jag-själv-är-rädd-för-att-en-ätstörning-står-och-väntar-på mig-runt-hörnet-livrädd). Vadoxan har naturligtvis också biverkningar. Generellt resonerar jag så här: Om ett preparat har verkningar så har det också biverkningar. Med tanke på att jag fick min AS-diagnos vid 33 års ålder så kan ni ju tänka er vad massa roligt jag har fått knapra och vilka spännande effekter detta har haft på min kropp. Att jag dessutom är väldigt läkemedelskänslig gör ju det hela ännu roligare (än en gång visar jag prov på att aspare kan vara ironiska).

Vad vill jag nu med detta inlägg? Ingenting. Jag behöver bara skriva av mig lite. Jag vill inget hellre än att slippa psykiatrin för den får mig att må piss. Psykiatrin är i mina ögon inte pålitlig (här är jag nog typiskt aspig, jag fixar inte fixandet och trixandet och jagandet och väntandet som det innebär att ha kontakt med psykiatrin). Hela jag är ett lapptäcke av nödlösningar, det är inte konstigt att jag inte kan sova på nätterna, att jag ibland inte kan gå utanför dörren, att jag ibland inte kan ringa de institutioner som för närvarande håller mitt liv och min hälsa i sin hand. Jag var inte sjuk från början, jag behöver inte vara sjuk. Jag är född lite annorlunda MEN (det finns alltid ett men) i våran fyrkantiga värld så passar man inte in om man befinner sig i någon av svansarna på normalfördelningen.

Nej, nu orkar jag inte spy galla här mer. Jag ska duscha och sen ska jag skypa med mamma, och sen ska jag se om jag kan få sova inatt (med eller utan circadin, jag har inte bestämt mig än) för jag måste hänga på telefonen i morgon bitti och börja jagandet efter BA för att säga att circadin ger mig ångestmani.

Whish me luck

Ny synvinkel och vissa kan konsten att krångla till det

Hur ska jag börja idag då? Vissa kan konsten att krångla till saker och jag har fått en ny synvinkel på ett för många stort problem.

Min opererade fot läker fint men jag har fortfarande svårt att gå, särskilt nu när det är snö. Härom dagen skulle vi på studiebesök med en kvällskurs som jag går, och vi skulle gå från föreläsningssalen till stället för studiebesöket som låg inom gångavstånd. Ingen väntar på mig, INGEN. De sätter fart (läraren i täten) och jag kommer långt efter innan vi ens kommit ut på parkeringen utanför föreläsningssalen och till slut är de utom synhåll. Hoppfull om att de väntar in mig framme vid studiebesöket gissar jag mig fram till där de borde vara. Dörren är låst och ingen väntar in mig. Jaha... inget studiebesök för mig tydligen för jag kunde inte hålla takten.

Jag har varit i kontakt med studievägledare om detta och idag med kursansvarig eftersom jag på grund av foten inte kunde vara med de första gångerna. Mitt intryck av vad de sagt är att jag borde sagt till själv. Hurdå? Skrika nerför vägen och hoppas att de hör? De var inte inom hörbart avstånd. Slänga upp min bandagerade fot i operationssko på lärarens pulpet? Det är svårt att missa att jag är opererad. Kanske jag ska ta med julgransbelysningen nästa gång...

Jag har fått en liten inblick i hur det måste vara att leva med en fysisk funktionsnedsättning i en värld som inte tar hänsyn.

För övrigt så verkar det inte finnas någon planering på kursen, boken var tydligen bara ett komplement. Det förstår jag inte, betyder det att man inte behöver läsa boken då? Det låter ju helt sjukt. Kursansvarige verkade inte veta vad de andra lärarna skulle prata om och när jag sa att jag har en kurs som råkar ligga på samma tider och att jag vore glad att få information om vad man tar upp på föreläsningarna så fick jag till svar att man inte ska läsa andra kurser samtidigt. Jag upplyste om att detta var en deltidskurs och då får man räkna med att studenterna läser andra kurser. Det gick inte fram för detta var minsann en kvällskurs. Jaha... och? Vissa läser kurser som bara går på kvällen för de måste jobba på dagen, välkommen till 2000-talet! Ingen som helst hänsyn till livet utanför institutionen. Det är en översiktskurs damn it! Det är inte rocket science! Översiktskurser är inte ens grundkurser, det är just översiktskurser. Typiskt exempel på att världen tycks snurra runt just deras institution, har hänt mig vid två olika institutioner nu. Anmärkningsvärt är att inga andra institutioner som jag gått på under 10 år tycks ha dessa problem, där går saker oftast att lösa.

Jag har verkligen inte lust att gå kvar på den här kursen, men tyvärr behöver jag den för att min examen ska se mer samlad ut, jag behöver ämnet på papper om jag vill ta mig dit jag vill komma för även om det bara är en översiktskurs så är det en översiktskurs som ser väldigt bra ut på papperet.

Benzo eller inte benzo... det är frågan

Det var ett tag sen jag skrev nu, jag har haft några jobbiga veckor. Sist jag skrev var mitt i natten. Jag har haft en period av sömnlöshet (eller rättare sagt förvärrad sömnlöshet). Jag har haft detta i 10 år. Medicinen verkade inte fungera längre. Varför? Benzo och benzoliknande substanser tycks ha den egenskapen. Problemet när man står på benzo är att det blir väldigt krångligt när den givna dosen inte längre fungerar. Sömnlöshet för mig triggar igång panikångest och depression, detta vet jag efter så många år. Detta läggs på den redan existerande oron/ångesten och då blir mitt liv väldigt jobbigt. Detta vet inte läkarna och speciellt inte jourläkarna. Jag kan nog dra slutsatsen att benzo hållit mig vid liv genom att jag fått sova. På mig fungerar det nämligen inte så att kroppen somnar av utmattning till slut. När detta började sov jag 2 timmar per natt i 2 månader och jag gick ner 10 kg under samma tid innan jag gick med på att åka till psykakuten på St.Göran. Jag hade klösmärken på benen efter långa panikfyllda nätter utan sömn. Detta vet inte läkarna för det var så länge sen och min journal borde vara mycket tjock vid det här laget och jag kan inte kräva att den läses från pärm till pärm varje gång jag får en ny läkare.

Hur som helst, 3 dagar och 2 nätter är en mycket lång tid när man nått sin yttersta gräns (förrutom 2 veckors sömnlösa nätter). Ingen kan hjälpa lät det som. Vad gör man? Till slut frågar man: Vad ska jag behöva göra för att ni ska förstå att jag menar allvar, jag är desperat, jag är en hårsmån från att börja dunka huvudet i väggen? Ser ni mig som en benzojunkie? Är det därför det tar så lång tid att få hjälp? Jag kan ju inte hjälpa att jag hamnat i den här situationen!

Om man kommer till en läkare med svår smärta så får man smärtstillande, försvinner inte smärtan så blir man ju i alla fall inte hemskickad med ett "Lycka till".

"Lycka till" sa nämligen jourläkaren då han skickade hem mig utan hjälp. Lycka till med vad? Om inte mamma hämtat upp mig på söder och suttit med mig i några timmar så skulle jag skurit sönder armarna. Lycka till med vad?!

Kanske var läkarna med triggerhappy när det gäller att skriva ut benzo för 10 år sen, jag vet inte. Men en sak vet jag och det är att det INTE hjälper mig att bli berövad på sömn. Och att tala om så kallad sömnhygien och erbjuda sömnskola till mig är som om att be mig gå om nionde klass, jag har redan försökt med ALLT, jag har läst artiklar och jag har gjort efter konstens alla regler men det hjälper inte. ÄR DET SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ? Hur som helst, nu ska jag testa melatonin (jag har gått genom ett antal preparat under åren så det finns knappt någonting kvar längre) och jag hoppas verkligen att det ska fungera, jag hoppas att jag slipper benzo både som sömnmedel och som ångestdämpare. Jag hoppas att mitt liv blir bättre och att jag till slut kan få hjälp att hantera denna förskräckliga insomni. Tills melatoninet börjar göra verkan så har jag fått en starkare benzo i en övergångsperiod, som jag ska börja trappa ut om några dagar. Jag sover äntligen men depressionen har ersatt panikångesten.

It's a hard knock life