Anar jag en liten antydan till att livsgnistan finns kvar? Svag och skör men nog finns den där just nu. Värk och trötthet tär på vem som helst. Sist det var så här illa att det tog mer än 3 veckor innan jag kunde känna mig levande igen var för ett år sen när jag hade opererat mig och inte kunde äta. Det som höll mig uppe då, det som fick mig att känna att jag fortfarande var en del av världen var en adventsljusstake i ett hus nära där jag bor. Det är skog utanför mitt fönster och just i en glipa i grenarna kunde jag se en adventsljusstake som stod och lyste dygnet runt. Den adventsljusstaken blev mitt ankare i världen under några veckor. Jag såg den i år också. Tänk att något så enkelt som en adventsljusstake i ett fönster kan betyda så mycket. Tänk om de som bor i det fönstret kunde veta vad deras ljusstake betydde för mig.
Den här gången var det kärlek till textilt hantverk, dräkthistoria, bygdedräkter och allt vackert som människan faktiskt är kapabel till att skapa. Jag kan inte hantera människor men nog kan människan skapa mycket vackert.
Denna har också varit min ledstjärna denna gång:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar