Jag är fortfarande extremt trött. Jag tror att det är för att det är så mycket dålig energi kring mig, så mycket strul. Tur att jag kan gå till kören och glömma bort mitt liv för en stund. Jag undrar hur det skulle ha varit om jag inte slutat spela under så lång tid. Hade jag varit en bra musiker? Det får jag aldrig veta. Den del av min själ som talar genom musik har varit stum under långt tid, den del av min själ som talar genom konst och bild är fortfarande stum. Jag kände mitt hjärta slå inför konserten i torsdags, jag levde. Min själ var inte stum. En tunn och ensam låga, må den brinna och guida mig genom detta limbo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar