Det går ett program på svt nu, på torsdagar, som heter Arga doktorn. Det har gått ett liknande program på jag tror det var 3:an som hette något i stil med Diagnos okänd. Varför skriver jag om det nu då? Jo, jag har försökt att se det nu i två torsdagar men jag klarar inte av det. Hur många gånger jag har blivit idiotförklarad av läkare kan jag inte längre räkna, hur många gånger jag har blivit misstrodd och dåligt behandlad har jag inte ens längre någon uppfattning om, det har blivit ett normaltillstånd. Det gör att jag inte längre kan gå förbi min gamla vårdcentral, som jag måste gå förbi varje dag för att komma till tunnelbanan eller för den delen mataffären, utan att få en stor klump ångest i magen. Jag är 30+ och jag äter mer läkemedel än många 80-åringar. Jag har jobbat som vårdbiträde inom äldrevården och jag har mer läkemedel än många som jag hjälpte då (jag hade delegering för att få ge de gamla det som låg i färdiga ApoDoser eller i dosetter). Det sista jag hörde nu, från en läkare som jag trodde verkade bra och som jag trodde lyssnade var: jag berättade att de vätskedrivande tabletterna som jag fått för att jag har så svullna ben gjorde att jag tappade flera kilo på väldigt kort tid (ett dygn) och jag sa att för några år sen så gick jag upp i vikt av ett läkemedel och jag gick upp onormalt fort och då kunde jag diffa på flera kilo från ena dagen till den andra. Sen efter ett tag så stabiliserade det sig och jag fick en ihållande värk som var mer än jag någonsin haft. Vad som också var konstigt var att i vintras när jag inte kunde äta på ganska lång tid så gick jag knappt ner något i vikt. När jag tagit de vätskedrivande och fått ur vätska ur kroppen så hade jag inte alls lika ont längre och jag kunde röra mig fritt igen. Hen ville inte att jag skulle ta tabletterna igen och sen sa hen det som gjorde att jag tappade en stor del av förtroendet för hen. "Du är inte tjock". (???!) Jag frågande inte om jag var tjock, jag undrade varför min vikt varierade så mycket och varför det tycktes ha samband med om jag hade ont och var svullen. Naturligtvis var jag förkrossad när jag förstod hur mycket jag gått upp i vikt, jag menar tänk er själv att gå upp 18 kilo på bara några månader, att växa en storlek på bara en månad utan att förstå varför. Jag har alltid varit nästan åt det magra hållet, jag har höfter men jag kunde komma i storlek 36 på vissa överdelar och jag är längre än medellängd. Mitt korsettstorlek var 20" naturligt, inte efter att ha varit snörd under en längre tid (det är ganska litet för min längd).
Nu vet jag inte ens om jag får kommer att få hjälp till att få bort vätskan i kroppen så att jag kan börja träna och må bättre på en naturlig grund för med all vätska i kroppen så orkar jag knappt gå upp för trapporna till min lägenhet. Jag vet inte ens varför jag samlar vätska och ingen verkar vilja ta itu med det.
I vintras när en läkare pajjade min mage så blev jag så uruselt bemött av vårdcentralen att jag fortfarande inte kan titta på svaret på min anmälan till patientnämnden. Där var jag hungrigare än jag någonsin varit och med hur mycket mat som helst i min närhet men för var tugga följde magkramper som inte var av denna värld och ingen tog sig tid att fundera över varför. De trodde inte på att jag inte hade ätit på 4 veckor, jag kunde dricka och man klarar sig länge på vätska om man vet hur man ska göra. Vårdcentralen sa att jag skulle gå till akuten och akuten sa att jag skulle gå till vårdcentralen där de inte längre kunde hjälpa mig.
Svaret från patientnämnden är ett felaktigt och bristfälligt svar av chefsläkaren som indirekt idiotförklarar mig och som inte ser hur de kunnat göra annorlunda trots att de vägrat förnya bland annat astmamedicin med anledning att det var semester, de hade vid ett annat tillfälle sänkt dosen på en astmainhalator så att den inte ens räckte till min vanliga underhållsdos och definitivt inte till någon vid behovs dos utan att meddela mig. Det är flera saker som de har gjort som är fel men det här inlägget är alldeles för långt redan och jag ska gå och lägga mig nu.
Men nu vet ni lite mer om varför jag inte kan titta på Arga doktorn, varför jag har en klump i magen när jag går till tunnelbanan varje dag, varför läkare är den yrkeskåren som jag litar minst på. Jag anser att man kan lita mer på politiker än på läkare och då är det som ni förstår illa. Jag bollas mellan den ena och den andra specialisten men ingen verkar ta ett helhetsansvar och när läkare inte vet vad de ska göra så skickar dem en vidare till psykiatrin eller sätter dig på antidepressiva läkemedel och har man haft kontakt med psykiatrin tidigare så är man i princip körd hos resten av Sveriges läkare för allt de behöver göra är att säga att du är depremerad så är du inte längre deras problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar