Hujeda mig... Det var så det var... Kyrkovalet och Kungens 40-års jubileum på tronen på samma dag. På Facebook diskuterar man hejvilt om kungahusets vara och icke vara, om demokrati och om England (?!). Jag hörde en gång något, jag tror det var i en film där man skämtade om svenskar. De skrattade och sa att Sverige måste vara det enda landet i världen där man är socialister och har en kung. Jag har tänkt mycket på detta efter ett inlägg på Facebook som jämför avskaffandet med kungahuset med något i stil med "liberalisternas villovägar" med avreglering av apotek, skolor o.dyl. Det där med socialism i Sverige låter jag vara osagt. Ingenstans reageras det på den pågående debatten om barn med speciella behov. Barn som inte kan gå i vanliga skolor kan tvingas ifrån den lösningen som faktiskt fungerar. Det finns nämligen en grupp funktionsnedsatta som man fortfarande tycks kunna diskriminera, nämligen de med neuropsykiatriska diagnoser. Skulle du vilja ta rullstolen från en rullstolsburen? Nej, självklart inte! Men barn med neuropsykiatriska diagnoser riskerar att kastas ut i en miljö där de inte kan fungera, en miljö som riskerar att göra dem sämre. Min mening är att detta borde vara viktigare att diskutera än kungahusets vara eller icke vara, men det är ju jag då...
Grattis till 40-års jubileet Kungen! U rock!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar