Det är mycket nu

Sitter på föreläsning och fattar ingenting. Jag var hemma hela förra veckan med ryggskott och jag har missat jättemycket. Vi ska göra uträkningar som jag inte ens har kunnat läsa på om och jag kommer inte att ha möjlighet att plugga förrän i helgen (förhoppningsvis). Så två dagar till med mig som ett frågetecken. 

Känslorna kring farfar går upp och ner som en berg och dalbana, ena stunden går det bra och andra stunden är det jättejobbigt. 

Ovanpå detta kommer femtielva läkarbesök. 

Det e mycket nu...

*suck* Bla, bla, bla i klassen. Hoppas verkligen inte vi lät sådär när vi var 20. Nej det gjorde vi inte, vi diskuterade religion, filosofi och H.P Lovecraft då. Är sena 80-talister och tidiga 90-talister experter på att prata utan att säga något med verklig mening? Eller är det bara "färsk från gymnasiet-syndromet"?