Jag kan klara det här

Först kom paniken, sen kom rädsla och skam över att jag kanske misslyckats igen, sen sorg. Nu börjar en insikt växa, liten men den finns där, om att jag kan klara det här. Människor har övervunnit större hinder. Jag måste komma över känslan av att jag är utan värde om jag inte presterar maximalt. Jag måste sätta ner foten och säga: Stop! Jag måste börja sätta min hälsa och mitt välmående i högre prioritet.

Det är jobbigt att skriva det här för det innebär att jag måste omvärdera hela min existens. Jag måste tillåta mig själv att vara svag. Jag måste så småningom berätta för min omgivning att jag har perioder då jag är i sämre skick än vanligt. Det kommer att bli svårt.

Jag har också bestämt mig för att jag ska lyfta på locket och släppa ut vad som finns inom mig, saker som hänt som jag inte berättat för någon. Saker som skrämmer mig, saker som får mig att må dåligt. Först då kan  jag ta bort spänningen kring allt detta som samlats under så lång tid.

Jag är övertygad om att det kommer att hjälpa mig på sikt. Nu har jag en massa minnen som maler runt i huvudet och som gör att jag inte får plats med nya positiva minnen, jag vågar inte ta risken att samma saker ska hända igen och därför missar jag väldig mycket bra saker.

Under en längre tid har jag jobbat med att "programmera om" mitt sätt att reagera och att jobba på att ta min plats. Det går långsamt men det går. Jag är trött på att alltid vara rädd för att något dåligt alltid väntar på mig runt närmaste hörn, att alltid vara förberedd på kamp eller flykt, att aldrig våga lita på att saker kommer att lösa sig. Jag är trött på att alltid behöva kämpa med näbbar och klor för att mitt liv inte ska raseras, att balansera på gränsen hela tiden och att veta att fallet är närmare än tryggheten. Jag måste göra någonting åt det här och det första jag kan komma på att göra är att skriva om det. Även om jag skriver det här i en än så länge anonym blogg så är det ett sätt att få det ut ur mitt huvud.

Det finns ett sätt att ta sig genom det här och jag måste ta kontrollen. Jag måste följa min instinkt, det har fungerat förr.

Jag som fick rätt mot en teleoperatör i konsummenträttsfrågor, alldeles på egen hand.
Jag som räddade projektarbetet för slutbetyget i en utbildning, från att gruppen nästan inte gjort någonting alls till att vi fick in arbetet i tid under bara några veckor, när jag var 23 år.

Jag kan fixa det här!