Snacka om flashback! Jag fick reda på att Nightwish är mitt uppe i ett byte av sångerska - igen. Ja, det var nog ett litet tag sen men jag har inte haft koll på dem sen Tarja slutade. Undrar vad som egentligen hände, alla är så himla diplomatiska om man ska tro det som jag hunnit läsa via bloggar nu den senaste timmen. Hmm... Jag minns fortfarande dramat när Tarja blev sparkad från bandet men jag ska inte säga någonting.
Jag tyckte mycket om Nightwish runt millenieskiftet, de var nyskapande och soundet var nytt och fräscht. Jag önskar att jag hade fått se dem live med Tarja. Tyvärr så tycker jag att de tappade det mesta när hon slutade, på grund av allt drama och på grund av att soundet förändrades. Jag älskade skivan Once när den kom och min absoluta favorit med Nightwish är Oceanborn för den första låt jag någonsin hörde var Sacrament of Wilderness och jag trillade nästan av stolen när jag hörde den.
Nu blev jag tvungen att gå in på Youtube och lyssna på sångerskan som har varit stand in för Anette Olzon. Sen ledde det till att jag lyssnade på några låtar från Oceanborn och med det kom jordens flashback till år 2000. Att jag precis avslutat en praktik som ligger i närheten av där jag bodde kring milleniesksiftet gjorde ju inte saken bättre. Den tiden har jag fortfarande svårt att förhålla mig till, jag var så ung då. Det var en bra tid, men vemodig och mycket av den tiden ligger till grund för hur mitt liv ser ut nu - på gott och ont.
Den är fortfarande grymt bra den här låten. Det gör det ännu mer synd, detta Nightwish finns inte längre kvar mer än på skiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar