******

Läkaren ringde till slut och jag var där igår. Tydligen hade h*n inte fått mina meddelanden... Men, bra! Fler sköterskor som inte lämnar fram meddelanden till läkarna. Jag är så less på dem. Förövrigt får jag verkligen kämpa för att inte mitt förakt mot omgivningen ska ta över. Varför måste man alltid bråka för att folk ska få aschlet ur vagnen och göra sina jobb? Jag har problem med mobilen igen, den har varit på verkstan i snart 6 veckor och jag har precis fått reda på att den där regeln om att man får reklamera telefonen efter tredje inlämningen med samma fel bara gäller om de gjort mekaniska reparationer men det enda de gjort på min telefon är systemåterställningar och dessutom så säger de att det inte går att göra annat än systemåtersställnignar för att laga min telefon. Förstår ni problemet? Reklamationsrätten gäller tydligen inte om man har mjukvarufel?!? Märkligt... Vad jag har fått lära mig är att om tillverkaren inte kan åtgärda felet så har konsumenten RÄTT att häva köpet. De har fått flera chanser att åtgärda felet men inte gjort det, de hävdar att det inte är något fel på telefonen men till och med i butiken där jag lämnat in den så ser de att telefonen inte fungerar. Jag måste tillägga att telefonen var 4 månader gammal när den slutade fungera. Nu sitter jag och väntar på att reklamationsavdelningen på mobiloperatören ska titta på ärendet och ringa tillbaka till mig.

Habiliteringen är ju också svårast i landet att få tag på. Och segast att ringa upp också. Och den nya boendestödjaren är inte vad jag önskar av en boendestödjare, h*n fattade inte att man måste lämna meddelande på telefonsvararen när man har kontakt med psykologer o.dyl. att göra sen känns det inte bra helt enkelt. Jag är inte säker på att jag fått information om var jag vänder mig om jag vill att en annan person ska komma istället, jag får kolla upp det. Jag vill inte behöva kontakta handläggaren för där har vi en till instans som är så lost som någon kan bli.

Så här är livet när man är beroende av utomstående. Och dessutom i ett land där den kommunala verksamheten består av en grupp inkompetenta mähän. Ska jag tillägga att konsummentvägledningen i min stadsdel är i princip icke existerande? Vad händer i det här landet? Har all service bemannats av en grupp slackers? Måste man ställa till med värsta scenen för att få saker att hända? Jag hatar att bråka, jag mår dåligt av det. Det skapar så mycket dålig energi men vad ska man göra?