Jag skriver mycket idag. Kanske för att jag är så frustrerad över att allt tycks krångla på en gång. Det blir som en sorts terapi. Jag försöker ha lagom tillit till att det kommer att lösa sig men samtidigt så vet jag att ingenting löser sig av sig självt. Någon måste alltid ha ett eller flera finger med i spelet.
Ibland önskar jag mig en lättare väg, en manual till livet och en trygghet och stabilitet som gör att jag kan lämna över till en utomstående kraft men jag vet att detta inte är möjligt utan att jag förnekar mig själv och det som jag tror på. Trots min inre kamp med tillit och förakt gentemot mångt och mycket så har jag ändå en tro att bortom detta så finns det en tillvaro där livet är lättare och där framtiden ser ljusare ut och det är mot detta som jag strävar. Jag vet att det finns inom mig själv, jag vet att jag kan skapa min egen manual en dag. Jag vet att det finns ett fåtal därute som går efter samma takt, vars instrument är stämda att spela i samma orkester.
Hur jag ska ta mig igenom denna prövotid vet jag inte än, jag tar ett steg i taget. Jag har gått en väg under en lång tid och den nya vägen är fortfarande skrämmande trots att jag sett var den leder. Det finns inget paradis, det är vägen genom livet som avgör hur man blir ihågkommen. Men ibland längtar jag efter gemenskap, en gemenskap som jag ser i många grupper men den gemenskapen innebär att jag ljuger för mig själv och lämnar en falsk bild av vem jag är och det är inte den vägen som jag vill gå.
Imorgon kommer jag åtminstone att veta en sak mer i denna röra och jag kommer att kunna ta beslut om vad som behöver göras åt åtminstone ett bekymmer.
Två mycket viktiga människor fyller år denna vecka, en fyller 5år och en fyller 57år. Jag har presenter att köpa och det är ett betydligt mer behagligt huvudbry att lista ut vad de kan tänkas bli glada över och jag lägger hellre min energi på det än på vad som tagit upp mina tankar under denna dag. Så nu tar jag ett beslut att under resten av tiden som jag är vaken idag så ska jag bara tänka på vilka presenter jag kan tänkas ge veckans födelsedagsbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar