One of those days

Fan! Jag kan inte få honom ur mitt huvud. Så har det alltid varit, jag letar upp alla fel jag kan tänka mig att han har och så bestämmer jag mig för att sluta larva mig men så får jag reda på något som uppväger de eventuella felen och så är jag tillbaka på ruta 1. Jag kan inte hitta några fel på honom och det stör mig något så förskräckligt. Hur har det kunna bli så här? Gå och vilja ha något som jag aldrig kommer att få. Han är min förbannelse.

Jag måste skärpa mig nu, jag kan inte hålla på så här. Hur ska jag kunna hitta någon att dela livet med när han finns i närheten?

Ja jag vet, idag är en sån där deppdag. Det går över. Jag är nog bara understimulerad och rastlös. Borde ta en promenad sen så jag får komma ut en stund, det är inte bra att sitta hemma så här som jag måste göra. Om jag bara kunde få vara tillbaka på jobbet så skulle jag må bättre men jag kommer inte att kunna gå tillbaka till jobbet förrän jag gjort operationen och foten läkt. Jobba är bästa medicinen mot såna här dagar.

Städa funkar också så det ska jag göra nu. Sen kanske jag ska teckna lite, försöker fånga rörelse i skisserna...