Always get the second opinion

Telefonsamtalen gick bra. Det blev en påminnelse om att always get the second opinion. Jag kan dock inte låta bli att tro att artigheten i samtalen är större i min närvaro, men det är mycket svårt att veta. Ingen verkar vara omöjlig när de pratar med mig, men jag anar viss konflikt. Idag fick jag ytterligare information (som förmodligen inte skulle hamna i min mailbox egentligen) men det är fortfarande svårt av avgöra vem som bråkar med vem. Jag vet dessutom inte varför jag fick detta mailat till mig. Är det förväntat att jag ska ta ställning? I så fall så hoppas man förgäves. Jag tänker inte ta ställning i någon brödrakonflikt. Jag vill att vi ska lösa detta med heder och släktband intakt, jag vill att vi ska kunna se varandra i ögonen efter detta. Personligen förstår jag inte var konflikten ligger, det finns inga pengar att hämta här och jag förstår inte hur man kan bråka över en död människas kvarlåtenskap. Vuxna människor som håller på på det här sättet, jag förstår det inte.

Nåväl, tiden får visa vad det blir av detta, men det är svårt att tro att jag är den yngsta här. Det skiljer en hel generation mellan oss.