När ska media lära sig den tänkvärda frasen från Spindelmannen (2002) "With great power comes great responsibility"? Att media är en stadsmakt är ingen nyhet. Därför är det desto viktigare att media tänker efter före, speciellt när det handlar om public service.
Anledningen till att jag skriver detta är främst att Sveriges Radio P1 i programmet Studio Ett den 17/2 ställde en fråga som inte kan tolkas som annat än antisemitisk till Israels ambassadör.
http://www.dagensmedia.se/nyheter/radio/article3885634.ece
Jag har lyssnat på klippet och jag är chockad över att frågan över huvud taget ställs och än mer chockad att programledaren inte förstår vilket oacceptabelt övertramp hon gjort.
Sen googlar jag vidare och hittar detta:
http://bloggar.expressen.se/opinionsbloggen/2015/02/sr-fortsatter-sprida-sin-hyresbluff/
Jag har alltid lite på skoj sagt att media är så vinklat och man vet aldrig vad man kan lita på. Observera att det varit mestadels på skoj men med ett sting av oro.
Var är det på väg? Hur många gånger kan de be om ursäkt innan tilltron försvinner? Samtidigt läggs lokaltidningar och lokalnyhetsredaktioner ner. Var landar vi tillslut?
Som grädde på moset såg jag idag att SVT beslutat att byta namn på den dokumentärserie om ungdomar med Aspergers syndrom som ska visas. Tidigare hette den "Den som inte får finnas". När jag såg trailern till programmet tänkte jag: f*n va bra! En känga till NT-samhället. För det är så jag känner mig många gånger. Jag måste förställa mig för att passa in. Jag måste garantera att jag är bra ändå, fast jag har aspergerdiagons. Jag måste kompensera genom att vara extra duktig, extra trevlig och extra bra i allt för att jag har denna diagnos. Inte för att jag egentligen behöver det, jag gör mitt bästa i allt och är i många fall bättre än "vanliga" NT:s. Jag är mycket noga med att göra bra ifrån mig på mitt arbete och min chef är nöjd med mig. Jag spelar flöjt, sjunger i kör, kan och har sjungit sopranstämma till Mozarts Requiem utantill, håller på att lära mig spela fiol, är autodidakt i textilt hantverk. Ändå känner jag att jag måste lämna garant till NT-samhället att jag "är bra ändå". Jag känner att jag inte får finnas som den jag är.
Nu heter programmet "Den som får finnas" och jag är besviken. Ändringen måste ha gjorts precis nyligen för sist jag kollade för några dagar sen så var det det gamla namnet. SVT säger att många blivit upprörda och det kanske de har blivit men jag är upprörd nu.
Ville de inte riskera fler fadäser? Grodorna tycks dugga tätt i svensk public service i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar