Någon gång är alltid den första

Jag som trodde att jag tillhörde dem som inte kunde få kräksjuka. Nu har jag svaret: Jag kan bli kräksjuk. Jag kan till och med bli så dålig att jag måste åka till akuten och få dropp. Dessutom nästan 40 grader feber och överjävligt ont i ryggen. Efter 8 timmar, två påsar vätskedropp, en massa prover, febernedsättande och en skiktröntgen fick jag åka hem. Jag var hemma vid halv 9 i morse och imorgon på morgonen ska jag tillbaka för att ta mer prover. Jag mår mycket bättre, jag har till och med ätit varma smörgåsar nu på kvällen. Nu tittar jag på Carl Einar Häckner på tv och jag är för trött för att orka skratta och han är så himla rolig. 

Det bästa idag var att duscha och borsta tänderna efter en natt med kräksjuka, en dag med feber och massa ont i ryggen och en natt på akuten. Snälla ambulanskillar, snäll personal på sjukhuset som bjöd patienterna på frukost nere på akuten och även om jag inte kunde äta så mycket så var jag väldigt glad för kaffet och juicen, den snälla taxichauffören som var väldigt förstående över att jag hade svårt att komma ihåg koden till kortet när jag skulle betala och som sa att han hoppades att jag skulle bli frisk snart. 

Vilken tur att jag har kvar av de där engångstandborstarna som jag brukar ta med från tandläkaren för nu har jag slängt tandborsten och jag får ta fram en ny om några dagar när jag inte riskerar smitta någon längre. 

Nu, sova...