Idag är en dålig dag. Än så länge inget svar på vad som blivit fel med mina händer. Kanske hittar de inget, vem vet. Men vad är det då som är problemet? Alla mina krämpor är sånt som inte syns på några prov eller vid några tester och hela tiden går jag och är rädd för att alla ska tro att jag är inbillningssjuk. Hela tiden går jag och har dåligt samvete för att jag inte är sjuk på papperet. Hela tiden när jag söker hjälp så är det inget som någon kan göra för ingen hittar något fel. Jag är så förlamande trött hela tiden och jag kan inte säga till någon hur det känns för hur ska jag förklara? Hur ska man säga att det inte hjälper att vara ute i friska luften och i solen? Hur ska jag säga att jag får ont i huvudet av solen? Hur ska jag säga att vissa dagar räcker det med att klä på mig och bädda sängen så är jag helt slut? Hur ska jag säga att bara mina mediciner gör mig trött och illamående? Varje morgon samma visa, piller i min trasiga mage. Och nu händerna... tidigare kunde jag i alla fall teckna, sy, spela musik men nu ramlar saker genom mina fingrar och jag kan inte hantera trådar och nålar och fingrarna är fumliga och tröga som om hjärnans impulser inte går hela vägen fram. Hur ska jag få någon att förstå vad det betyder att mina fingrar och händer fungerar optimalt? Hela mitt livs lycka ligger hittills i vad mina händer kan göra. Jag är ingen yrkesmusiker, men allt jag lever för sitter i mina fingrar. Jag har redan fått ge upp så mycket. Hela min utbildning har jag fått ge upp, mitt drömyrke. Jag saknar universitetet så mycket.
Ser att du inte fått så mycket kommentarer... Men jag läser nu. Och jag känner igen mig fullständigt i att händerna är hela ens liv och har funderat många gånger på vad jag skulle ta mig till om jag skadade dem. Jag jobbar som bagare o konditor och undviker aktivt (mer än de andra) att bränna händerna och ha dem vid farliga maskiner. Tycker så oändligt synd om dig och hoppas verkligen att de hittar felet snart!! Vad har du för drömyrke? =)
SvaraRaderaJag var nästan färdig med min master i osteoarkeologi när jag av flera orsaker fick omskola mig. Min kropp skulle i dagsläget inte klara av att jobba som arkeolog, tyvärr för det är helt fantastiskt att vara ute och gräva. Mitt absoluta drömyrke är rättsantropolog. Vi får se vad som händer i framtiden, kanske kroppen börjar fungera bättre om ett tag och då kanske jag kan ta upp den drömmen.
RaderaVad intressant. Jag hoppas verkligen att du kommer dit!
SvaraRaderaTack :) Jag hoppas det också
Radera