Vimsiga jag blandar ihop klasskompisar... Nåväl, jag gav beröm för deras redovisning igår så det var ju inte så farligt. Nog för att jag alltid varit dålig på namn men jag brukar för det mesta komma ihåg ansikten, speciellt om man gått en termin i samma klass. Jag får skylla på mitt allmäntillstånd. Ingen skada skedd.
Beställt lite böcker idag. När man har att göra med sånt som allmänsjukvården inte vet så mycket om så får man läsa på. Nu för några veckor sen så fick jag höra av en läkare att jag förmodligen visste bättre än h*n om det som jag sökte för, om det var bra eller dåligt att få höra en sån sak lämnar jag osagt då det beror på från vilket håll man ser det. Jag vet att min mage tillhör ett kapitel som man knappt vet något om och så här i backspegeln kan jag förstå att det är svårt att veta vad man ska göra. Det sägs att man forskar på det och jag väntar ivrigt på resultaten. Nu har jag beställt en bok utgiven av Karolinska Institutet. Det känns bra att hitta en bok från en pålitlig källa, de flesta böcker som jag hittills stött på är dietböcker och det här med diet ska man vara försiktig med om författarna inte har en gedigen akademisk bakgrund. Se bara på alla LCHF-predikanter. Jag säger inte att LCHF är varken bra eller dåligt, jag har inte kompetens att bedöma det. Vad jag menar är att det går trender i diet-världen och i mina öron låter det inte logiskt att kroppen mår bra av så mycket smör och grädde. Jag håller själv en relativ lågkolhydrat kost för min mage slår bakut direkt av mycket kolhydrater men vad jag ryggar tillbaka för är mängden fett. Min kropp skulle aldrig klara av det. Sen behöver kroppen kolhydrater, alla kanske inte behöver så mycket och alla kanske inte kan hantera så mycket men det är nog bäst att försöka hålla sin kost varierad.
Hör på mig, låter som värsta predikaren själv snart och här sitter jag och kämpar i mig barnportioner...
Jag har fått en helt annan förståelse för personer som levt på lite mat och som måste börja äta mer för att kunna överleva, exempelvis anorektiker som dessutom kämpar med ångest inför mat. Det är inte lätt att börja äta igen! Min kropp har någon sorts kamp med sig själv just nu, dels är jag hungrig men dels så vill inte magen ha någon mat eftersom det gör alldeles för ont när jag äter.
Imorgon ska jag till min nya husläkare...
Wish me luck
(s**t också, jag tror jag håller på att bli förkyld. Och jag som ska få en skruv uttagen ur foten på måndag. Är det här någon sorts omedveten strejk eftersom jag var förkyld innan operationen i julas också. Jag brukar inte bli förkyld så här ofta. En gång per år kanske)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar