Mysteriet fortsätter... Varför blev jag så dålig av en medicin som tycks hjälpa alla? Jag har inte hittat mina symtom någonstans på google INGENSTANS och man kan hitta de flesta konstiga biverkningar på patientbloggar och patientforum men inte detta... Märkligt (eller? kanske inte...). Jag har i alla fall gjort slut med min vårdcentral. För att de strular till det och sen inte städar upp efter sig, för tidigare slarv samt för ett riktigt skitbemötande. Ska träffa läkaren på nya vårdcentralen på onsdag, efter det tar jag beslut om det blir patientnämnden eller socialstyrelsen som får sätta tänderna i detta. Jag kan fortfarande bara äta en barnportion om dagen. Äter jag mer så får jag ont och blir illamående (jag får ont i alla fall men jag får mindre ont om jag äter mindre). Det värsta är att ingen tycks tro på mig. Mina prover var bra strax innan jul och ingen, inte ens läkemedelsupplysningen har hört talas om det jag råkat ut för.
Tyvärr är det så att läkare nog tittar lite för djupt i sina böcker och glömmer bort vanligt sunt förnuft. Och när man kommer som patient med vanligt sunt förnuft (och i mitt fall läshuvud och högskolepoäng) så får man deras fina böcker tryckt ner i halsen så det sjunger om öronen. Minsann, minsann och minsann...
Nu får jag försöka luska själv efter någon trolig orsak (den mest troliga är så uppenbar att läkaren ifråga borde få rejält med smäll på fingrarna för slarv värre än värst).
Hur som helst, två månader har det gått sedan magen slutade fungera och fortfarande är det ingen som tar det på allvar. Jag gråter, jag diskuterar, jag försöker ha tålamod. Två månader med extremt lite mat, mina reserver är slut. Jag kan knappt göra något för jag är så deprimerad på grund av matbristen att jag nästan gråter om det står någon före mig i kön i mataffären eller om telefonen ringer. Hur förklarar man det för någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar