Benzo eller inte benzo... det är frågan

Det var ett tag sen jag skrev nu, jag har haft några jobbiga veckor. Sist jag skrev var mitt i natten. Jag har haft en period av sömnlöshet (eller rättare sagt förvärrad sömnlöshet). Jag har haft detta i 10 år. Medicinen verkade inte fungera längre. Varför? Benzo och benzoliknande substanser tycks ha den egenskapen. Problemet när man står på benzo är att det blir väldigt krångligt när den givna dosen inte längre fungerar. Sömnlöshet för mig triggar igång panikångest och depression, detta vet jag efter så många år. Detta läggs på den redan existerande oron/ångesten och då blir mitt liv väldigt jobbigt. Detta vet inte läkarna och speciellt inte jourläkarna. Jag kan nog dra slutsatsen att benzo hållit mig vid liv genom att jag fått sova. På mig fungerar det nämligen inte så att kroppen somnar av utmattning till slut. När detta började sov jag 2 timmar per natt i 2 månader och jag gick ner 10 kg under samma tid innan jag gick med på att åka till psykakuten på St.Göran. Jag hade klösmärken på benen efter långa panikfyllda nätter utan sömn. Detta vet inte läkarna för det var så länge sen och min journal borde vara mycket tjock vid det här laget och jag kan inte kräva att den läses från pärm till pärm varje gång jag får en ny läkare.

Hur som helst, 3 dagar och 2 nätter är en mycket lång tid när man nått sin yttersta gräns (förrutom 2 veckors sömnlösa nätter). Ingen kan hjälpa lät det som. Vad gör man? Till slut frågar man: Vad ska jag behöva göra för att ni ska förstå att jag menar allvar, jag är desperat, jag är en hårsmån från att börja dunka huvudet i väggen? Ser ni mig som en benzojunkie? Är det därför det tar så lång tid att få hjälp? Jag kan ju inte hjälpa att jag hamnat i den här situationen!

Om man kommer till en läkare med svår smärta så får man smärtstillande, försvinner inte smärtan så blir man ju i alla fall inte hemskickad med ett "Lycka till".

"Lycka till" sa nämligen jourläkaren då han skickade hem mig utan hjälp. Lycka till med vad? Om inte mamma hämtat upp mig på söder och suttit med mig i några timmar så skulle jag skurit sönder armarna. Lycka till med vad?!

Kanske var läkarna med triggerhappy när det gäller att skriva ut benzo för 10 år sen, jag vet inte. Men en sak vet jag och det är att det INTE hjälper mig att bli berövad på sömn. Och att tala om så kallad sömnhygien och erbjuda sömnskola till mig är som om att be mig gå om nionde klass, jag har redan försökt med ALLT, jag har läst artiklar och jag har gjort efter konstens alla regler men det hjälper inte. ÄR DET SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ? Hur som helst, nu ska jag testa melatonin (jag har gått genom ett antal preparat under åren så det finns knappt någonting kvar längre) och jag hoppas verkligen att det ska fungera, jag hoppas att jag slipper benzo både som sömnmedel och som ångestdämpare. Jag hoppas att mitt liv blir bättre och att jag till slut kan få hjälp att hantera denna förskräckliga insomni. Tills melatoninet börjar göra verkan så har jag fått en starkare benzo i en övergångsperiod, som jag ska börja trappa ut om några dagar. Jag sover äntligen men depressionen har ersatt panikångesten.

It's a hard knock life